kissekatts

Ibland läser jag saker som jag har svårt att släppa. Igår var det Saras inlägg på hennes blogg  om barnen som var elaka mot hennes lille kille. Jag tänker och funderar och blir mer och mer arg och nu måste jag skriva om det.
För det finns inte många saker som gör mig så heligt förbannad som när barn är elaka mot andra barn. Därför att det är så onödigt.
Så det här är till alla föräldrar som inte har pratat ordentligt med sina barn om hur man behandlar andra människor!
När mina barn föddes och jag fick dem i min famn för allra första gången, då gav jag ett löfte. Ett heligt löfte fyllt av en kärlek större än något jag upplevt tidigare. Jag lovade att alltid finnas, att alltid skydda och att alltid låta dem vara det viktigaste i mitt liv.
Jag älskar mina barn med en smärtsam skärpa och med hela min själ.
Tanken på att någon då ska ta det finaste, mest dyrbara i mitt liv och behandla det illa gör mer ont än någon kan förstå.....eller nej, du som också har ett barnhjärta nära ditt vet precis hur ont det gör.
Jag lär mina barn att alla människor har ett lika stort värde. Det gör jag genom att berätta, men mest av allt genom mitt sätt att själv bemöta andra. För barn ser. Ser och lär. Och du är den viktigaste i ditt barns liv. Då lär det av dig. Behandlar du andra respektlöst gör ditt barn det samma.

Vi har lärt vår lilla tjej att dela med sig. Hon gör det gärna. Därför skär det i mitt hjärta när vi är ute och leker och barn hela tiden rycker saker ur händerna på henne. Hon förstår ju inte. Hade de frågat hade hon gärna delat med sig. I hennes ögon finns en förvirring och en sorgsenhet som gör så ont, så ont.
När hon är fökyld dreglar hon lite. Hon är en stor tjej och ska ju inte göra det, men hon kan inte hjälpa det. När hon då kommer hem och berättar att någon kallat henne saker och sagt att det var äckligt fylls jag av en sådan vrede. Vad har dessa barn för rätt att göra henne ledsen? Med vilken rätt tittar de på henne och bestämmer sig för att säga saker som sårar, som gör ont. Vilken rätt har de att släcka ljuset i ett par barnögon som bara ville leka och ha roligt på sin dagisdag? En liten tjej som var sprudlande glad och hade en ny fin tröja på sig när hon gick på morgonen och som sedan satt i min famn i soffan hela eftermiddagen och inte ville göra något alls.
Min finaste tjej satt där. Det dyrbaraste i mitt liv. Den som jag alltid lovat att finnas där för.
I helvete heller att det är OK!!
Så gör man inte mot mitt barn! Så gör man inte mot något barn alls!
Det är varje vuxen människas förbannade skyldighet att visa andra respekt. När du är förälder har du ett ansvar. Ett ansvar att lära ditt barn samma respekt!
Jag skiter i att du inte orkar. Jag skiter i att du  säger att du inte kan. Jag skiter i alla dina ursäkter faktiskt.
Har du barn så SKA du!!