Ett stort steg i ett litet liv
Idag helt utan förvarning tog min lille pojke sina allra första steg på egen hand.
Plötsligt släppte han taget och vandrade iväg på små rultiga ben. Hans ögon lyste av lycka och ropade ut Titta mamma, jag kan !
I det ögonblicket tänkte jag allt och ingenting. En så stor stolthet fyllde mitt hjärta, men samtidigt kom en sekundsnabb vass smärta av vetskapen att detta alldeles unika ögonblick kom och försvann för alltid och de första stegen på egen hand är de första stegen mot frihet, mot självständighet. De första stegen bort.
Och jag lyfte upp honom och höll honom hårt mot mitt hjärta. Han andades snabbt av glädje och kanske lite rädsla. Att man kan älska så.
Ännu en stund går vi hand i hand men jag fick en föraning av frihetens pris och mitt i all glädje gör det en liten ,liten aning ont.
Plötsligt släppte han taget och vandrade iväg på små rultiga ben. Hans ögon lyste av lycka och ropade ut Titta mamma, jag kan !
I det ögonblicket tänkte jag allt och ingenting. En så stor stolthet fyllde mitt hjärta, men samtidigt kom en sekundsnabb vass smärta av vetskapen att detta alldeles unika ögonblick kom och försvann för alltid och de första stegen på egen hand är de första stegen mot frihet, mot självständighet. De första stegen bort.
Och jag lyfte upp honom och höll honom hårt mot mitt hjärta. Han andades snabbt av glädje och kanske lite rädsla. Att man kan älska så.
Ännu en stund går vi hand i hand men jag fick en föraning av frihetens pris och mitt i all glädje gör det en liten ,liten aning ont.
Kommentarer
Postat av: Jennie aka Socker
Duktiga Anton!!!
Trackback
