Bara säg hej
Vi skulle gå från fritids härom dagen och en flicka stod precis vid dörren. Jag sade till Hanna att säga hej då till henne. Jag vet att hon är så blyg att hon inte gör det om man inte säger till och jag tycker det är viktigt att man förstår sig på det sociala samspelet vi har med våra medmänniskor. Hon sade hejdå och så var det inte mer med det. Jag skänkte det inte en tanke förrän det plötsligt fick en helt ny innebörd i snålblåsten och mörkret utanför Konsum en fredagkväll.
Jag har haft lite problem med mig själv och fenomenet tiggare på byn. Det faller under kategorin jobbiga saker jag inte vill befatta mig med. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Det skär i hjärtat att se en medmänniska i en sådan situation samtidigt som andras åsikter och teorier om organiserade ligor och nya mobiltelefoner tränger sig på. Jag VILL inte se tiggare på min shoppingrunda. Det stör mig för att jag blir så förbannat illa till mods. Jag ser till att prata i telefon eller med barnen när jag går förbi så att jag helt fegt kan låtsas att jag inte ser eller har tid eller något annan dålig ursäkt. Då kommer jag undan. Jag måste inte ta in, känna, sätta mig in i och hantera.
Så då var jag på väg in på Konsum med mina två ungar som jag försöker lära hur man uppför sig i världen och jag visste ju att han satt där och att jag måste gå förbi honom och jag var på väg att börja prata med Hanna. Och då var det som om någon slog till mig riktigt hårt mitt i ansiktet för plötsligt vågade jag känna efter på ett sätt jag hade värjt mig mot tidigare. Jag tog ett djupt andetag och tänkte tanken ytterligare en gång. Jag var på väg in på Konsum med mina två ungar som jag försöker lära hur man uppför sig i världen och jag hade inte ens modet att möta en blick eller säga hej.
Vad är det jag lär mina barn? Att vissa människor inte ens är värda en blick eller ett ord? Att vissa saker man möter behöver man inte befatta sig med? Att jag har rätt att sätta mig till doms över en annan människa som jag inte vet något om? Att jag är bättre än den som sitter på marken med en trasig pappmugg och säger hej.
Skammen jag kände var total. Jag gör så mot en annan människa. En annan med lika rätt och värde som jag.
Så jag mötte den där blicken. Jag sade hej och jag fick ett leende. Och mina barn såg.
Jag säger inte att du ska ge ens en krona om du inte vill, men våga möt en annans ögon. Ge en annan människa det erkännande hon har lika stor rätt till som du och bara säg hej.
Kommentarer
Trackback
