Klättra ner eller upp
-Men du behöver inte alltid stå på barrikaderna säger vännen och skjuter fram paketet med näsdukar när jag tycker synd om mig själv för att jag sade vad jag tyckte och någon blev arg. Du får vara rädd om dig själv. Jag snyter mig och tänker att nej, det måste jag ju inte men vem ska då?
För det är ju så i verkligheten som finns där ute bortom alla fina intentioner och alla "det ska jag minsann säga" att det är rätt sällsynt med människor som rakt upp och ner står för det de tror på.
Jag gör det verkligen inte alltid. Det ska jag inte påstå, men ibland måste jag. Ibland orkar jag inte bekymra mig om vad andra ska tycka om mig eftersom jag ser ett syfte med att stå för min åsikt.
Ta en så enkel skitsak som melodifestivalen. Om du postar ett inlägg på Facebook om att du tycker om en viss artist och det tar ett bra tag innan någon gillar. Känner du dig illa till mods då? Det är ju en småsak, men ändå. Om du har en åsikt som andra förlöjligar och förminskar. Hur länge står du för den?
Nej, man behöver inte alltid stå på barrikaderna. Det är ju så oerhört mycket enklare att klättra ner, tagga ner, bli sådär lagom och behaglig och alltid följa den linjen som är mest populär. Gilla det som andra gillar, ta det som det kommer, vara enkel och följsam.
Jo, jag kan garantera att folk gillar en då. Världens bästa, så himla trevlig, så mjuk och fin, alltid glad och trevlig. Jo, men det vill vi väl att folk ska tycka? Herregud, vem vill inte det?
Men ändå. Om vi nu återgår til att säga vad man tycker om saker. Ett exempel i mängden.
Har ni hört någon som säger så här på sistone?
-Jamen, det är väl för helvete inget att hänga upp sig på om någon på skämt kallar en jävla kaka för n-ordet? Eller det senaste nu, så jäkla hysteriskt om tjejsemlan. Vad gör det? Spelar det nån roll vad en jävla kaka heter?
Jo, men det gör ju det. I min värld gör det det. För jag tycker att alla människor på denna jord förtjänar respekt. Min tioåriga dotter förtjänar respekten att slippa förminskas till något skapat att behaga män på grund av sitt kön. Min dotter förtjänar att slippa formas in i en mall där allt hon äter ska vägas på guldvåg så att hon kan äta med gott samvete......för att vad då? För att hon inte ska gå upp i vikt? Av vilken anledning? För att då vill ingen man ha henne. Min dotter ska slippa det. Punkt.
Så vem ska se till att hon slipper det då? Behagliga mamman? Den alla gillar. Hon som alltid är så glad och trevlig?
Jag är ledsen, men behagliga mamman har nog en del att tillföra över en kopp kaffe, men inte när det gäller att sätta fingret på sunkiga värderingar som tillåts florera. Då är det nog barrikaderna som gäller. Jag vill nog inte ens vara den som aldrig har en egen åsikt och strider för den. Jag trivs nog rätt bra där uppe. För att jag kan göra skillnad därifrån. Jag vågar visa mina ungar att jag står för det jag tror på. Att jag blir ledsen när någon blir arg på mig, men att det går över. Om jag så kan göra skillnad för en enda så är det värt det. Så mycket värt det. Så tyvärr, jag har nog en och annan barrikad att klättra upp på ännu.
Kommentarer
Trackback
