Hatar sälen!!
Dottern har en säl. En liten skitig, illaluktande sak som hon älskar till vanvett.
Den inköptes efter ett besök på Skånes Djurpark och lystrar till namnet Säl.
OK, kanske inte så innovativt va, men vad förväntar ni er av en tvååring....
Säl släpas med överallt och detta leder ju ofelbart till att säl försvinner....ofta....
Med fördel också ungefär en kvart innan sänggåendet....
Hela familjen engageras nu i detta med att hitta säl. eller nej, det är inte riktigt sant heller därför att en av orsakerna till att jag hatar säl är att Hanna helt enkelt räknar kallt med att mamma ska hitta säl. Mamma är bättre på det än pappa. Mamma hittar oftast säl. Inkörd under bobbycaren, instoppad i grytskåpet, Nedpetad bakom TV:n. Listan kan göras oändlig. Under tiden sätter sig Hanna lugnt i soffan och väntar. Påtryckningar från föräldrarna att hon kanske ska hjälpa till att leta efter säl gör inget intryck på henne. Hon sitter bra där helt enkelt.
Igår fick jag nog. Jag var trött, ryggen värkte, lillebror skrek och säl var borta. Efter en halvtimmes fruktlösa försök att återfinna säl väste jag irriterat till dottern att hon minsann fick gå och lägga sig utan säl.
Nej, svarade hon. I detta enda ord låg all den envishet en treåring kan uppbringa. Det var slutgiltigt, end of discussion. Det var Nej helt enkelt.
Så vad gör man då? Alla som har barn vet vad man gör. Man böjer ryggen och börjar gräva i leksakslådan för 57:e gången i ett fåfängt hopp att säl av någon mystisk anledning ska ha gömt sig bakom en Duplokloss de andra gångerna man letade.
Slutligen fångades mitt öga av en liten smutsig stjärtfena som stack ut ur ett fönster i dockhuset.
Lugnet lade sig över hemmet.
Säl var återfunnen.
Den inköptes efter ett besök på Skånes Djurpark och lystrar till namnet Säl.
OK, kanske inte så innovativt va, men vad förväntar ni er av en tvååring....
Säl släpas med överallt och detta leder ju ofelbart till att säl försvinner....ofta....
Med fördel också ungefär en kvart innan sänggåendet....
Hela familjen engageras nu i detta med att hitta säl. eller nej, det är inte riktigt sant heller därför att en av orsakerna till att jag hatar säl är att Hanna helt enkelt räknar kallt med att mamma ska hitta säl. Mamma är bättre på det än pappa. Mamma hittar oftast säl. Inkörd under bobbycaren, instoppad i grytskåpet, Nedpetad bakom TV:n. Listan kan göras oändlig. Under tiden sätter sig Hanna lugnt i soffan och väntar. Påtryckningar från föräldrarna att hon kanske ska hjälpa till att leta efter säl gör inget intryck på henne. Hon sitter bra där helt enkelt.
Igår fick jag nog. Jag var trött, ryggen värkte, lillebror skrek och säl var borta. Efter en halvtimmes fruktlösa försök att återfinna säl väste jag irriterat till dottern att hon minsann fick gå och lägga sig utan säl.
Nej, svarade hon. I detta enda ord låg all den envishet en treåring kan uppbringa. Det var slutgiltigt, end of discussion. Det var Nej helt enkelt.
Så vad gör man då? Alla som har barn vet vad man gör. Man böjer ryggen och börjar gräva i leksakslådan för 57:e gången i ett fåfängt hopp att säl av någon mystisk anledning ska ha gömt sig bakom en Duplokloss de andra gångerna man letade.
Slutligen fångades mitt öga av en liten smutsig stjärtfena som stack ut ur ett fönster i dockhuset.
Lugnet lade sig över hemmet.
Säl var återfunnen.
I den värld där jag vill leva
I den värld jag vill leva i finns inte ondskan som ett mörkt moln i horisonten.
I min värld är varje barn tryggt, orörbart, heligt.
I min värld kan en liten flicka cykla hem till sin mamma utan att möta ondskans
fula ansikte.
Jag håller mina små i min famn och känner en udd av smärtan hon måste känna. Hon som aldrig mer
får hålla sin finaste, dyrbaraste, mot sitt hjärta.
Mina tankar finns hos henne och hos en liten flicka som aldrig kom hem.
I min värld är varje barn tryggt, orörbart, heligt.
I min värld kan en liten flicka cykla hem till sin mamma utan att möta ondskans
fula ansikte.
Jag håller mina små i min famn och känner en udd av smärtan hon måste känna. Hon som aldrig mer
får hålla sin finaste, dyrbaraste, mot sitt hjärta.
Mina tankar finns hos henne och hos en liten flicka som aldrig kom hem.
Lille Prinsen har gjort sitt val!
Anton ska döpas på midsommardagen. Länge och väl har vi funderat på fadder åt honom.
Helst vill jag ju att alla ska vara fadder åt honom, men det blir ju också lite märkligt....
Så då började vi med att sortera bort alla som redan var gudmor/far åt någon.
I min familj är alla gudmor och far åt varandra på det mest invecklade sätt så det var inte så lätt att reda ut.
Till slut kom vi fram till att han ju har fem kusiner som är lite äldre och klokare än han. Därför kunde det ju vara mysigt att välja två av dem. Men hur ska man välja. Alla är lika underbara och vi älskar dem allihop.
Det fanns bara en sak att göra. Anton fick välja själv.
Idag skrev jag alla namnen på lappar, lade dem i en skål och ställde den framför den unge herren.
Nu visade det sig vara en bra tanke i teorin. Dessvärre tog det en mindre evighet innan han blev intresserad av lapparna eftersom den eländiga katten envisades med att flanera förbi och pocka på uppmärksamhet.
Men till slut, Just när mamma nästan hade gett upp idén grabbade han tag i en lapp.
Och på den lappen stod det..................
Nästa lapp gick nu snabbt och smidigt. Så snabbt att mamma med kameran inte hann med.
Lappen åkte in i munnen och han såg mycket fundersam ut över denna märkliga smak. När jag fångat in den och torkat bort dregglet stod det...........
Alltså har Anton nu fått två faddrar. Christina och Carolina.
Själv är han jättenöjd säger han. Det är vi också!
Helst vill jag ju att alla ska vara fadder åt honom, men det blir ju också lite märkligt....
Så då började vi med att sortera bort alla som redan var gudmor/far åt någon.
I min familj är alla gudmor och far åt varandra på det mest invecklade sätt så det var inte så lätt att reda ut.
Till slut kom vi fram till att han ju har fem kusiner som är lite äldre och klokare än han. Därför kunde det ju vara mysigt att välja två av dem. Men hur ska man välja. Alla är lika underbara och vi älskar dem allihop.
Det fanns bara en sak att göra. Anton fick välja själv.
Idag skrev jag alla namnen på lappar, lade dem i en skål och ställde den framför den unge herren.
Nu visade det sig vara en bra tanke i teorin. Dessvärre tog det en mindre evighet innan han blev intresserad av lapparna eftersom den eländiga katten envisades med att flanera förbi och pocka på uppmärksamhet.
Men till slut, Just när mamma nästan hade gett upp idén grabbade han tag i en lapp.
Och på den lappen stod det..................
Nästa lapp gick nu snabbt och smidigt. Så snabbt att mamma med kameran inte hann med.
Lappen åkte in i munnen och han såg mycket fundersam ut över denna märkliga smak. När jag fångat in den och torkat bort dregglet stod det...........
Alltså har Anton nu fått två faddrar. Christina och Carolina.
Själv är han jättenöjd säger han. Det är vi också!
Förtjusande Barn!
Folk tycker ofta dottern är förtjusande. Speciellt är det gamla damer som tjusas av de äppelröda kinderna och de blonda lockarna över himmelsblå ögon.
Idag var vi i butiken. Vi stannade vid frukten. Där stod en liten tant. Hon tyckte Hanna var förtjusande. Jodå, man ser det på dem.
Hon log så rart mot dottern som satt och nynnade för sig själv.
Visst är hon förtjusande ungen. Ljuv som en nyponros, men ungefär lika pålitlig som en kobra.
Vad sjunger du lilla vän sade den rara tanten.
Då klämde Hanna i högt och ljudligt
- Bä bä vita bajs, har du något kiss!! Dagishumor tydligen för hon fnissade sedan hysteriskt.
Lilla tanten såg nu förvirrad ut och funderade på om hon hört rätt eller om batteriet i hörapparaten möjligen behövde en översyn.
Själv tog jag ett stadigt tag i handen på dottern och gick snabbt vidare mot mjölkavdelningen medan jag förtvivlat försökte låta bli att dö av undertryckt skratt.
Idag var vi i butiken. Vi stannade vid frukten. Där stod en liten tant. Hon tyckte Hanna var förtjusande. Jodå, man ser det på dem.
Hon log så rart mot dottern som satt och nynnade för sig själv.
Visst är hon förtjusande ungen. Ljuv som en nyponros, men ungefär lika pålitlig som en kobra.
Vad sjunger du lilla vän sade den rara tanten.
Då klämde Hanna i högt och ljudligt
- Bä bä vita bajs, har du något kiss!! Dagishumor tydligen för hon fnissade sedan hysteriskt.
Lilla tanten såg nu förvirrad ut och funderade på om hon hört rätt eller om batteriet i hörapparaten möjligen behövde en översyn.
Själv tog jag ett stadigt tag i handen på dottern och gick snabbt vidare mot mjölkavdelningen medan jag förtvivlat försökte låta bli att dö av undertryckt skratt.
Den är besatt!!!
Igår skulle Jörgen åka till Stockholm. Tidigt skulle han åka. Närmare bestämt strax efter fem, vilket innebar att han skulle upp vid halv fem. Då ville inte jag stiga upp så jag bad honom enträget att inte väcka oss......
Klockan halv fem ringer klockan. Jörgen fumlar lite på knapparna, kommer åt fel knapp och startar klockradion.
Förtvivlat hyssjar han på radion, men utan resultat. Han trycker nu i panik på alla knappar men inget händer. Radion spelar glatt vidare.
Jag hör hur han kastar sig ner på golvet och sliter ut sladden. Även detta resultatlöst då vi har batteribackup.
I detta läget är stackars maken i upplösningstillstånd och muttrar den ena svordomen värre än den andra. Klockradion låter sig inte skrämmas och vägrar fortfarande samarbeta. I ett slutligt försök att lösa problemet sliter han loss klockradion och rusar med håret på ända och galen blick ut ur rummet för att ösa ut eländet genom altandörren ut på trädäcket.
Lugnet härskar åter. Jag hör hur maken går in i duschen och startar vattnet. Då börjar klockan ringa igen.....ute på altanen då alltså.... Nu är det en så'n där klocka där signalen blir starkare och starkare om man ignorerar den.
Jag gör ett tappert försök iallafall och bestämmer mig för att INTE yra ut halvnaken för att försöka stänga av signalen.
När maken åter träder ut från duschen är signalen tämligen hög. Kan nog mycket väl väcka grannar och så.
Jag vet inte hur han gör, men på något vis lyckas han till slut på stopp på eländet. jag misstänker att han har sålt sin själ till mörka makter i utbyte och går nu och glor misstänksamt på denna apparat som åter pryder sin plats i vårt sovrum.
Fast nu provisoriskt lagad med brun pakettejp efter flygturen ut på altanen.
Klockan halv fem ringer klockan. Jörgen fumlar lite på knapparna, kommer åt fel knapp och startar klockradion.
Förtvivlat hyssjar han på radion, men utan resultat. Han trycker nu i panik på alla knappar men inget händer. Radion spelar glatt vidare.
Jag hör hur han kastar sig ner på golvet och sliter ut sladden. Även detta resultatlöst då vi har batteribackup.
I detta läget är stackars maken i upplösningstillstånd och muttrar den ena svordomen värre än den andra. Klockradion låter sig inte skrämmas och vägrar fortfarande samarbeta. I ett slutligt försök att lösa problemet sliter han loss klockradion och rusar med håret på ända och galen blick ut ur rummet för att ösa ut eländet genom altandörren ut på trädäcket.
Lugnet härskar åter. Jag hör hur maken går in i duschen och startar vattnet. Då börjar klockan ringa igen.....ute på altanen då alltså.... Nu är det en så'n där klocka där signalen blir starkare och starkare om man ignorerar den.
Jag gör ett tappert försök iallafall och bestämmer mig för att INTE yra ut halvnaken för att försöka stänga av signalen.
När maken åter träder ut från duschen är signalen tämligen hög. Kan nog mycket väl väcka grannar och så.
Jag vet inte hur han gör, men på något vis lyckas han till slut på stopp på eländet. jag misstänker att han har sålt sin själ till mörka makter i utbyte och går nu och glor misstänksamt på denna apparat som åter pryder sin plats i vårt sovrum.
Fast nu provisoriskt lagad med brun pakettejp efter flygturen ut på altanen.
Toalettbarn
Hanna håller på att lära sig gå på toa. Just nu är detta väldigt intressant. Allting som har med kiss, bajs och toalettbestyr att göra då.
Idag bytte jag blöja på lillebror, något Hanna finner oerhört fascinerande eftersom lillebrors bajs är gult och inte brunt. Vi pratade om detta fenomen. Jag har också utvecklat ett verkligt intresse eftersom det är lika bra. Annars skulle man gå under av tristess här för tillfället. Jag berättade att Hanna hade haft likadant bajs när hon var bebis. Stort intresse för detta. Sedan pratade vi om blöjor och jag sade någonting om att lillebror är ett blöjbarn. Hanna tog denna tanke med sig och gick till sin stol och satt och funderade ett tag.
Plötsligt kommer hon skuttande helt överlycklig och ropar
-Mamma, mamma! Jag är ett toalettbarn!!!!
Idag bytte jag blöja på lillebror, något Hanna finner oerhört fascinerande eftersom lillebrors bajs är gult och inte brunt. Vi pratade om detta fenomen. Jag har också utvecklat ett verkligt intresse eftersom det är lika bra. Annars skulle man gå under av tristess här för tillfället. Jag berättade att Hanna hade haft likadant bajs när hon var bebis. Stort intresse för detta. Sedan pratade vi om blöjor och jag sade någonting om att lillebror är ett blöjbarn. Hanna tog denna tanke med sig och gick till sin stol och satt och funderade ett tag.
Plötsligt kommer hon skuttande helt överlycklig och ropar
-Mamma, mamma! Jag är ett toalettbarn!!!!
Förlåt mig PeO!!
Du vet att jag har försökt. Jag har gjort mitt yttersta för din skull!! Jag tänker då bland annat på en viss videosnutt....
Jag är dock ledsen att behöva säga att jag lyckades bara rädda ett barn åt dig! Barnets fader kräver ett offer. Jag fick göra det!
Du får vara tacksam för Hanna.
Än en gång, jag beklagar!
Jag är dock ledsen att behöva säga att jag lyckades bara rädda ett barn åt dig! Barnets fader kräver ett offer. Jag fick göra det!
Du får vara tacksam för Hanna.
Än en gång, jag beklagar!
Öppna Förskolan
Idag var vi på öppna förskolan. Hanna skulle egentligen ha varit på dagis, men hon behövde nog lite mer tid med mamma och lillebror. På öppna förskolan kan man leka och busa och mamma kan fika och prata med andra vuxna människor (halleluja!)
Hanna leker med sin kompis Elvira. Vi är så glada att Hanna har hittat Elvira som är världens goaste tjej.
Lite försiktig precis som Hanna och glad och snäll. Tjejerna leker så fint tillsammans.
En liten fikapaus.
Hanna gillar kojor för tillfället. Hon bygger kojor överallt. Under paraplyer, i lillebrors babygym, i vår garderob.
På öppna förskolan finns det en färdig koja som är jättekul!
På eftermiddagen var det riktigt fint väder så vi tog en tur till lekplatsen. Här lagas det mat. Jag tror det var kyckling och pasta.....
Tittut!!!
Onsdag igen
På onsdagarna är Hanna på dagis. Då passar jag och Anton på att ta det lite lugnt på morgonen.
Vi städar lite, badar och pratar med varandra.
Klockan elva blir Hanna hemskjutsad av moster Liz. Det är något hon ser fram emot hela veckan och pratar mycket om.....Hanna då alltså....eller ja, kanske moster Liz också......
Hanna måste så klart visa sin nya lastbil som hon köpte på loppisen. Hon fick välja alldeles själv vad hon ville köpa och denna orangea (jaha, det där var ju ett intressant ord. hur stavar man till det tro?) lastbil fångade hennes intresse. Killen som sålde den hade nog inte tänkt sig att sälja sin lastbil till en liten tjej med flätor. Hans mamma fick säga till honom på skarpen att ta emot Hannas peng.
Det är så kul att Hanna har börjat leka mycket mer själv nu. Ibland sitter hon jättelänge på rummet och leker och pratar för sig själv. min gullunge!
Vi städar lite, badar och pratar med varandra.
Klockan elva blir Hanna hemskjutsad av moster Liz. Det är något hon ser fram emot hela veckan och pratar mycket om.....Hanna då alltså....eller ja, kanske moster Liz också......
Hanna måste så klart visa sin nya lastbil som hon köpte på loppisen. Hon fick välja alldeles själv vad hon ville köpa och denna orangea (jaha, det där var ju ett intressant ord. hur stavar man till det tro?) lastbil fångade hennes intresse. Killen som sålde den hade nog inte tänkt sig att sälja sin lastbil till en liten tjej med flätor. Hans mamma fick säga till honom på skarpen att ta emot Hannas peng.
Det är så kul att Hanna har börjat leka mycket mer själv nu. Ibland sitter hon jättelänge på rummet och leker och pratar för sig själv. min gullunge!
Han är min, bara min!
Igår var jag på uppföljningssamtal hos min barnmorska. Intressant att få läsa vad man har skrivit om själva förlossningen och små saker som jag inte vetat om, men jag känner mer och mer att jag liksom är färdig med den upplevelsen nu.
Vi har landat i tanken och förståelsen att det inte fanns något alternnativ. Han måste ut och det måste gå snabbt. Det är ingenting man önskar, men så här i efterhand spelar det inte någon roll. Han mådde bra och det är det enda som betyder något.
Jag har märkt att varje gång jag tittar på de första bilderna på Anton så söker jag mig tillbaks till de allra första fyra. Bilderna som vi inte kunde ta själva. Bilderna som en ängel i sjukhuskläder tog åt oss. Jag undrar om hon förstår vilken fantastisk sak hon gjorde för oss! Hon har gett mig den bästa gåva hon kunde. Hon har gett mig chansen att se hur han såg ut precis när han kom ut. Jag fick aldrig höra hans första skrik eller ha honom på min mage och det kommer alltid att vara en sorg för mig, men hon gjorde det bästa hon kunde för oss. Hon gav mig min bebis! Hon gjorde honom mer till min!
Så tack från djupet av mitt hjärta! Jag vet inte ens ditt namn. Det är synd. Du var en ängel som kom i min väg och jag är tacksam!
Det finns en bild på Anton, alldeles nyfödd och lite kletig, men jättefin. Bläddra ner om du vill se den.
Fina, fina ungar!
Idag hann jag faktiskt städa på förmiddagen. Underbart skönt!
Hanna var på dagis. Lilleman var samarbetsvillig och sov, även under
dammsugningen.
Efter lunch kom Sara, Hugo och Wilmer på besök.
Hanna blev hemskjutsad av Kerstin och kusin Christina. Vilken lycka!
Vi fikade allihop och ungarna lekte och busade en hel massa. Det är så
härligt när dom leker tillsammans. Hanna är så glad när hon har kompisar på
besök och pratar om det hela kvällen sedan.
Vet ni föresten hur man ser att ungar har haft roligt?
Kolla här då:
Före:
Efter:
Hanna lyckades busa så mycket att hon snubblade och slog munnen så det började blöda.
Efter den första chocken och en stund i mammas famn började hon tycka att det var riktigt
coolt att ha fläskläpp och beundrade sig själv i spegeln.
Fina fina ungar!
Tack för en härlig dag!!
Hanna var på dagis. Lilleman var samarbetsvillig och sov, även under
dammsugningen.
Efter lunch kom Sara, Hugo och Wilmer på besök.
Hanna blev hemskjutsad av Kerstin och kusin Christina. Vilken lycka!
Vi fikade allihop och ungarna lekte och busade en hel massa. Det är så
härligt när dom leker tillsammans. Hanna är så glad när hon har kompisar på
besök och pratar om det hela kvällen sedan.
Vet ni föresten hur man ser att ungar har haft roligt?
Kolla här då:
Före:
Efter:
Hanna lyckades busa så mycket att hon snubblade och slog munnen så det började blöda.
Efter den första chocken och en stund i mammas famn började hon tycka att det var riktigt
coolt att ha fläskläpp och beundrade sig själv i spegeln.
Fina fina ungar!
Tack för en härlig dag!!
Ny Rembrandt tro?
Plötsligt idag insåg jag att Hanna faktiskt ritar saker! Alltså, jag menar att hon
faktiskt är väldigt duktig. Visst, det är mammastolthet vet jag väl, men titta!
En bil!
"Många granar, liksom en skog" enligt konstnären själv
Och så min favorit....
Att det är en säl går ju inte att missa!!
faktiskt är väldigt duktig. Visst, det är mammastolthet vet jag väl, men titta!
En bil!
"Många granar, liksom en skog" enligt konstnären själv
Och så min favorit....
Att det är en säl går ju inte att missa!!
Så vackert!
Vår vana trogen så steg vi upp jättetidigt idag. Storasyster gnällde om välling, lillebror gnällde för det är det enda han gör. Min rygg gjorde ont och som om det inte räckte hade någon ställt en dockvagn precis utanför dörren till sovrummet och jag körde naturligtvis foten i den på det mest smärtsamma vis.
Sur och muttrande klev jag omkring bland gårdagens kvarglömda leksaker och kläder. Storasyster gick som en svans efter mig gnällande sitt mantra: Välling mamma, välling!
Fixade välling, bytte bajsblöja, plockade kläder, flyttade dockvagn.
Så drog jag upp rullgardinen i Hannas rum och blev stående alldeles tagen. Hela världen glittrade av rimfrost. Himlen hade en osannolik nyans av rosa och allting verkade fruset, stilla, som om hela världen stannat upp i sitt allra vackraste ögonblick.
Plötsligt blev det en vacker dag. I soffan satt en go tjej och åt välling, På skinnfällen låg en go kille och jollrade åt katten. Jag älskade plötsligt synen av mitt vardagsrum. Så ljust och öppet.
Tänk vilken skillnad en rullgardin kan göra!
Sur och muttrande klev jag omkring bland gårdagens kvarglömda leksaker och kläder. Storasyster gick som en svans efter mig gnällande sitt mantra: Välling mamma, välling!
Fixade välling, bytte bajsblöja, plockade kläder, flyttade dockvagn.
Så drog jag upp rullgardinen i Hannas rum och blev stående alldeles tagen. Hela världen glittrade av rimfrost. Himlen hade en osannolik nyans av rosa och allting verkade fruset, stilla, som om hela världen stannat upp i sitt allra vackraste ögonblick.
Plötsligt blev det en vacker dag. I soffan satt en go tjej och åt välling, På skinnfällen låg en go kille och jollrade åt katten. Jag älskade plötsligt synen av mitt vardagsrum. Så ljust och öppet.
Tänk vilken skillnad en rullgardin kan göra!
Amos, katten heter Amos!!!
Jag gjorde misstaget att kalla Hannas nya älsklingskisse för Moltas.....
HAN HETER AMOS vrålade hon mycket irriterat.
Jag förstår ju detta. Klar brist på respekt från min sida att inte ha bättre
reda på vad den heter.
Vilket osökt påminner mig att vi inte skickat in namnregistrering på Anton.
Vad händer om man inte gör det? Får man böter? Hittar dom på ett namn då?
Han kanske får heta Moltas....
HAN HETER AMOS vrålade hon mycket irriterat.
Jag förstår ju detta. Klar brist på respekt från min sida att inte ha bättre
reda på vad den heter.
Vilket osökt påminner mig att vi inte skickat in namnregistrering på Anton.
Vad händer om man inte gör det? Får man böter? Hittar dom på ett namn då?
Han kanske får heta Moltas....
Underbara Människor!
Det gör mig så glad i hjärtat att jag har så många underbara människor runt mig.
Som idag till exempel. Hanna var på dagis. Sedan hämtade moster Liz henne och skjutsade
hem henne. Vilken lyx för mig att slippa ge mig ut i kylan och gå och hämta.
Dessutom älskar Hanna att bli hämtad av Liz och berättar glädjestrålande att de
minsann har busat och tutat på vägen hem OCH tittat på lyftkran!
Så glad hon var min lilla älskling!
Sedan kom Anna, Erik och Annas mamma på besök. Det är alldeles tilltäckligt
bara med besök. Det är alltid lika kul, men idag hade de med sig underbar lunch, bara att värma.
Sådan omtanke värmer i hjärtat ska jag säga! Soppan var ljuvlig Anna! Jag måste få receptet!
Och dessutom, som om det inte var nog så fick både Hanna och Anton presenter.
Hanna fick en kissekatt som hon genast blev häftigt förälskad i. Hon döpte honom efter mycket
funderande till Moltas och när hon somnade i soffan fick Moltas nanna med.
Jag kunde inte låta bli. Anton fick vara provdocka och prova sin present också.
Vilken sötis va?
Som idag till exempel. Hanna var på dagis. Sedan hämtade moster Liz henne och skjutsade
hem henne. Vilken lyx för mig att slippa ge mig ut i kylan och gå och hämta.
Dessutom älskar Hanna att bli hämtad av Liz och berättar glädjestrålande att de
minsann har busat och tutat på vägen hem OCH tittat på lyftkran!
Så glad hon var min lilla älskling!
Sedan kom Anna, Erik och Annas mamma på besök. Det är alldeles tilltäckligt
bara med besök. Det är alltid lika kul, men idag hade de med sig underbar lunch, bara att värma.
Sådan omtanke värmer i hjärtat ska jag säga! Soppan var ljuvlig Anna! Jag måste få receptet!
Och dessutom, som om det inte var nog så fick både Hanna och Anton presenter.
Hanna fick en kissekatt som hon genast blev häftigt förälskad i. Hon döpte honom efter mycket
funderande till Moltas och när hon somnade i soffan fick Moltas nanna med.
Jag kunde inte låta bli. Anton fick vara provdocka och prova sin present också.
Vilken sötis va?
Morgonmys
Jag har börjat förlika mig med tanken på att stiga upp halv sex nu. Hanna är jättepigg och det gäller att försöka maka ut henne diskret ur sovrummet medan hon glatt tjoar och pratar och berättar. Tanken är ju att maken ska få sova åtminstone en liten stund till. Vi tar med oss lillebror som grymtar missnöjt, men oftast somnar om i soffan....om man har tur....
Jag sätter på kaffe. Utan denna ädla dryck hade så tidiga morgnar varit helt omöjliga.
Kaffe med mycket mjölk. Det är viktigt att kaffet får rätt nyans av ljusbrunt. Det får det INTE av lättmjölk! URK!
MorgonTV är kanon! Hanna tittar och har kul. Jag kan slappa i soffan och amma i lugn och ro.
Tack TV4!
Sedan myser vi i soffan. Läser en bok eller leker med Hannas saker. Hanna "leker" med Anton varje morgon. En lek som består i att hon envist, men vänligt , ger honom alla sina saker och lastar på honom dem i babysittern. allt för att försöka hitta något som kan fånga hans intresse och få honom att vara med och leka.
Jag sätter på kaffe. Utan denna ädla dryck hade så tidiga morgnar varit helt omöjliga.
Kaffe med mycket mjölk. Det är viktigt att kaffet får rätt nyans av ljusbrunt. Det får det INTE av lättmjölk! URK!
MorgonTV är kanon! Hanna tittar och har kul. Jag kan slappa i soffan och amma i lugn och ro.
Tack TV4!
Sedan myser vi i soffan. Läser en bok eller leker med Hannas saker. Hanna "leker" med Anton varje morgon. En lek som består i att hon envist, men vänligt , ger honom alla sina saker och lastar på honom dem i babysittern. allt för att försöka hitta något som kan fånga hans intresse och få honom att vara med och leka.
Ännu mer påskkalas
Idag bar det av till Asmundtorp till faster Helen och farbror PeO
Hanna var lite orolig för det där med farbror PeO eftersom han förra gången de träffades envisades med att äta upp Hannas russin. Vi beslutade därför att köpa en egen paket russin till farbror PeO. Det tyckte Hanna kändes som ett bra alternativ.
Det var god mat och massor av mat. Lillebror var snäll och sov det mesta av måltiden, något som en sliten mamma uppskattar. Tack för det Anton!
Efter maten tog Hanna ett långt och allvarligt snack med faster Helen.
Anton vaknade till slut och flirtade med farmor.
Den stora fördelen med att träffa släkten är att dom inte är lika trötta på babyskrik som vi och gladeligen kastar sig över uppgiften att roa Anton.
Hanna var lite orolig för det där med farbror PeO eftersom han förra gången de träffades envisades med att äta upp Hannas russin. Vi beslutade därför att köpa en egen paket russin till farbror PeO. Det tyckte Hanna kändes som ett bra alternativ.
Det var god mat och massor av mat. Lillebror var snäll och sov det mesta av måltiden, något som en sliten mamma uppskattar. Tack för det Anton!
Efter maten tog Hanna ett långt och allvarligt snack med faster Helen.
Anton vaknade till slut och flirtade med farmor.
Den stora fördelen med att träffa släkten är att dom inte är lika trötta på babyskrik som vi och gladeligen kastar sig över uppgiften att roa Anton.
Påskkalas
Familjen är dansk. Det innebär förutom att vi har en liberal syn på öldrickande också att vi när det är fest äter danska smörrebröd. Hela denna process är omgiven av traditioner och regler som måste följas.
Till exempel:
*Man måste göra minst dubbelt så många smörgåsar som någon i rimlighetens namn orkar äta upp, eftersom alla räknar kallt med att ta med sig minst 20 stycken hem.
*Smöret ska bredas på RIKLIGT!
*Alla måste ha sin favorit och när någon ny familjemedlem skolas in i traditionen så frågar alla förväntansfullt efter denna första måltid vilken som utföll som favorit. Min är leverpastej med champinjoner och bacon.....
*När vi är färdiga med själva tillverkningen av dessa smörrebröd tittar alla på faten och någon säger: -Herregud, hur ska vi orka äta upp alla!?! (Detta är inte något verkligt problem då det mig veterligen aldrig har funnits en smula smörrebröd kvar dag tre)
*Brödet ska vara rätt bröd, äggen ska vara stekta i små idiotiska formar, steken ska skäras i ej för tunna skivor och Gud nåde den som äter upp baconen under själva tillverkningen!!
*Konstnärlig frihet uppmuntras INTE! Nej, har vi alltid lagt ålen till vänster och äggröran till höger SKA DET VARA PÅ DET VISET!!
Men gott är det!
I år gjorde vi 187 mackor.....
Hanna fick som vanligt en hel massa påskpresenter. Familjen skämmer bort våra ungar nå't otroligt!
Här öppnas det paket med kusin Christina.
En jättefin klänning!!
Hanna fick också en chokladhare......
Två lite halvtrötta påskfirare
Till exempel:
*Man måste göra minst dubbelt så många smörgåsar som någon i rimlighetens namn orkar äta upp, eftersom alla räknar kallt med att ta med sig minst 20 stycken hem.
*Smöret ska bredas på RIKLIGT!
*Alla måste ha sin favorit och när någon ny familjemedlem skolas in i traditionen så frågar alla förväntansfullt efter denna första måltid vilken som utföll som favorit. Min är leverpastej med champinjoner och bacon.....
*När vi är färdiga med själva tillverkningen av dessa smörrebröd tittar alla på faten och någon säger: -Herregud, hur ska vi orka äta upp alla!?! (Detta är inte något verkligt problem då det mig veterligen aldrig har funnits en smula smörrebröd kvar dag tre)
*Brödet ska vara rätt bröd, äggen ska vara stekta i små idiotiska formar, steken ska skäras i ej för tunna skivor och Gud nåde den som äter upp baconen under själva tillverkningen!!
*Konstnärlig frihet uppmuntras INTE! Nej, har vi alltid lagt ålen till vänster och äggröran till höger SKA DET VARA PÅ DET VISET!!
Men gott är det!
I år gjorde vi 187 mackor.....
Hanna fick som vanligt en hel massa påskpresenter. Familjen skämmer bort våra ungar nå't otroligt!
Här öppnas det paket med kusin Christina.
En jättefin klänning!!
Hanna fick också en chokladhare......
Två lite halvtrötta påskfirare
Små, små stunder
Nyss satt jag i soffan. Vi vaknade tidigt idag. Jag tog en kopp kaffe och plötsligt kom det bara över mig.
Där satt jag med en unge på golvet. Hon tittar på Postis Per och fnissar förtjust. Den andra har somnat på sin skinnfäll i soffan. Jag är färdig med att vika tvätten. En ny maskin snurrar för fullt. Kaffet är varmt och luktar gott. Utanför dalar små snöflingor. Det ser kallt ut. Här inne är det skönt. I ena hörnet ligger en dammråtta och morrar åt mig. Den skiter jag i.
Jag är lycklig!
Där satt jag med en unge på golvet. Hon tittar på Postis Per och fnissar förtjust. Den andra har somnat på sin skinnfäll i soffan. Jag är färdig med att vika tvätten. En ny maskin snurrar för fullt. Kaffet är varmt och luktar gott. Utanför dalar små snöflingor. Det ser kallt ut. Här inne är det skönt. I ena hörnet ligger en dammråtta och morrar åt mig. Den skiter jag i.
Jag är lycklig!
Vackert Vinterväder
I morse vakande vi till en vacker vit värld. Halv sex då....
Till vår stora fasa upptäckte vi att teletubbies på TV var utbytt mot Persiskt nyårsfirande!!??!!
Har folk på TV4+ inga treåringar hemma?
Som tur var så kom ju åtminstone Postis Per.
Solen sken så vi fick ganska snabbt på oss (detta är ett relativt fenomen när man har två barn) kläderna och gick ut.
Hanna fick bygga en snögubbe.
Pappa och Anton njöt av solen. Eller ja, Anton såg ganska missnöjd ut, men han var åtminstone tyst.
Efter middagsvilan bestämde jag och Hanna att vi skulle baka överraskningskakan som vi fick av Sara och Hugo.
Hanna var om sanningen ska fram mest intresserad av att äta chokladbitarna.
Resultatet blev helt ljuvligt! Oj vad vi åt! Så än en gång Sara, tack för den jättefina och roliga presenten!
Till vår stora fasa upptäckte vi att teletubbies på TV var utbytt mot Persiskt nyårsfirande!!??!!
Har folk på TV4+ inga treåringar hemma?
Som tur var så kom ju åtminstone Postis Per.
Solen sken så vi fick ganska snabbt på oss (detta är ett relativt fenomen när man har två barn) kläderna och gick ut.
Hanna fick bygga en snögubbe.
Pappa och Anton njöt av solen. Eller ja, Anton såg ganska missnöjd ut, men han var åtminstone tyst.
Efter middagsvilan bestämde jag och Hanna att vi skulle baka överraskningskakan som vi fick av Sara och Hugo.
Hanna var om sanningen ska fram mest intresserad av att äta chokladbitarna.
Resultatet blev helt ljuvligt! Oj vad vi åt! Så än en gång Sara, tack för den jättefina och roliga presenten!
