Genom andras ögon
Idag började jag fundera på hur man upplever sig själv ställt mot hur andra ser på en.
Jag tycker att jag har ganska god självkännedom. Jag vet mina styrkor och jag vet mina svagheter. Vad jag däremot är rätt usel på är att förstå att bilden jag har av mig själv inte alls stämmer överens med bilden andra har.
Jag antar att alla bär på en självbild med rötterna i barndomen och jag har t.ex. så svårt att tvätta bort bilden av mig själv som väldigt blyg och försiktig. Kanske för att jag i många situationer fortfarande måste jobba stenhårt med den biten. Däremot tror jag egentligen inte att jag upplevs som speciellt blyg och försiktig.....alls....
Jag tror att andra upplever mig som ganska ointressant. Som att jag inte har någonting som fångar. Jag tänker att jag är en liten grå mus som knappt syns och det är ju så dumt för samtidigt vet jag ju att jag ofta syns och hörs massor. Så dubbelbottnat och märkligt. Självbilden ställd mot bilden av mig genom en annans ögon.
Någon gång på vägen blev jag väl modig antar jag. Någon gång satte jag på mig ett skal och bakom det vågade jag. Någon gång lärde jag mig att använda mina styrkor. Någon gång lärde jag mig att hantera skit och göra det bästa av det och bara tillåta mig att vara ledsen och liten där jag är tryggast. Någon gång blev jag stor....och så ändå.... Vad är en sann bild? Finns det ens en sann bild? Finns vi mest i oss själva eller genom någon annans ögon?
Kommentarer
Trackback
