Jag hade helt glömt känslan
Igår insåg jag på väg från jobbet att jag helt hade glömt känslan
när jag har varit hemma med Anton.
Känslan av förväntan och otålighet kryddad med en liten aning oro.
Denna längtan som finns där som en ständig påminnelse.
Att komma fram till dörren och gå in. Söka med blicken och så plötsligt finns dom där.
Strålande ögon. Armar som sträcks mot en, kramar och håller hårt, hårt, aldrig vill släppa.
Mamma jag har haft roligt, vi har lekt, vi har busat. Jag hoppade i lekhallen.
Jag lyssnar, kramar, håller och finns där. Alltid där.
Jag sätter mig ner och fyller min famn och min själ
och jag känner hur mitt hjärta hittar sin plats och lägger sig till ro.
när jag har varit hemma med Anton.
Känslan av förväntan och otålighet kryddad med en liten aning oro.
Denna längtan som finns där som en ständig påminnelse.
Att komma fram till dörren och gå in. Söka med blicken och så plötsligt finns dom där.
Strålande ögon. Armar som sträcks mot en, kramar och håller hårt, hårt, aldrig vill släppa.
Mamma jag har haft roligt, vi har lekt, vi har busat. Jag hoppade i lekhallen.
Jag lyssnar, kramar, håller och finns där. Alltid där.
Jag sätter mig ner och fyller min famn och min själ
och jag känner hur mitt hjärta hittar sin plats och lägger sig till ro.
