små stunder

Jag var på ett litet möte härom dagen med en person jag tycker mycket om.
När jag satt där så slog det mig plötsligt hur skönt det är att umgås med någon som befinner sig på samma planet som en själv. Man borde göra det oftare.

Så stor

Min lilla tös har hälsat på i sin förskoleklass. Förskoleklass är stort. Man börjar skolan då.
Hon är så rädd, så rädd, men hon gör det. Hon går dit på darriga ben, hon står själv i ledet för hon har ingen att hålla i handen, men hon står där. Hon sätter sig mitt bland de andra och är med fastän hon inte är med och mitt hjärta gråter fast jag vet att hon kan och att hon ska. Hon kommer att reda ut det, men jag vill bara linda in henne ännu en liten stund. Bara hålla henne nära och inte släppa taget.
Vi låg och pratade igår när hon skulle sova. Hon berättade om skolan och jag lyssnade. Hon berättade så redigt och vuxet. Jag låg och tittade på hennes små fräknar på näsan och de där alldeles blå ögonen och kände mig så oändligt stolt över den hon blivit.
Min stora fina tjej.


RSS 2.0