Ibland blir det bara fel
Ibland har jag dagar när jag känner sig som världens sämsta förälder. Dagar när jag tycker att jag inte gjort något annat än skrikit på barnen, fått omotiverade raseriutbrott och bara gjort allt fel.
Dagar när glädjen försvann och ersattes av en spiral av dåligt humör, mer trots, skrik, gråt och ilska.
Jag hatar de dagarna. Jag vill ha lugn, glädje, mys och tålamod. Ibland blir det inte så.
Det är nog lite stökigt på dagis just nu, med vikarier, många nya och små barn som skolats in och det påverkar oss så mycket hemma. Hemma kommer raseriutbrott, trots och osäkerhet.
Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska hantera allt. Kanske måste man börja med att sätta sig ner och bara kramas jättemycket.
För när mina barn kommer och frågar mig
-Älskar du oss mamma?
-Är du arg på oss mamma?
Då skäms jag.
Dagar när glädjen försvann och ersattes av en spiral av dåligt humör, mer trots, skrik, gråt och ilska.
Jag hatar de dagarna. Jag vill ha lugn, glädje, mys och tålamod. Ibland blir det inte så.
Det är nog lite stökigt på dagis just nu, med vikarier, många nya och små barn som skolats in och det påverkar oss så mycket hemma. Hemma kommer raseriutbrott, trots och osäkerhet.
Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska hantera allt. Kanske måste man börja med att sätta sig ner och bara kramas jättemycket.
För när mina barn kommer och frågar mig
-Älskar du oss mamma?
-Är du arg på oss mamma?
Då skäms jag.
Aviga människor!
Varför är vissa människor så aviga? Alltså, jag menar varför saknar vissa människor avgörande bitar i det sociala pusslet? Dålig uppfostran? Eller är de bara självupptagna?
Jag ska förklara.
När jag är ute och går på en ganska smal gångväg så går jag vid ena sidan. varför? Jo, för om någon annan ska gå där också så finns det plats.
Om jag åker buss med vagn så ställer jag min vagn så att det finns plats att sätta en vagn till bredvid.
Om jag simmar och någon annan uppenbart simmar snabbare än jag så håller jag mig in till kanten så att den personen kan simma i mitten.
Om jag har 100 varor i min vagn, det är lunchtid och någon annan bara ska ha en macka och en dricka att äta på lunchen så låter jag den personen gå före i kassan.
Om jag stannar och pratar med någon på gatan så ställer jag mig in till kanten och drar in vagnar och barn så att det fortfarande går att passera.
Om mina barn bär sig illa åt mot mig eller andra när vi är på lekplatsen och tillsägning inte hjälper så går vi hem.
ALLA GÖR INTE SÅ DÅ VA!!!!
Jag tycker det handlar om vanligt folkvett, den mest basala formen av uppfostran och baskunskaper i social kompetens. Men nej. Det är tydligen jättekomplicerade saker vi pratar om!
Det är tydligen helt OK för väldigt många människor att ta upp hela gångbanor, knuffas, ställa väskor på lediga säten på tåget så att andra får stå, låta sina barn hälla sand på mina utan att ens höja på ögonbrynen, sparka sig fram i bassängen på badet och ogenerat prata högt och ljudligt i mobil medan en stackars kassörska försöker ta betalt i kassan på Konsum.
NEWSFLASH! Det är INTE OK!! Du bär dig åt som en ouppfostrad treåring! Har inte dina föräldrar lärt dig någon hyfs alls eller?
Du är inte den enda människan som räknas! Du och din kropp upptar en viss yta i världen. Den ytan är ganska liten. Större är du inte! Alla andra ska också få plats!
Ditt ego ska inte vara större än att du kan hålla det för dig själv! Vi andra är inte intresserade!!!
Lär dig lite folkvett istället och bli som en människa!
Jag ska förklara.
När jag är ute och går på en ganska smal gångväg så går jag vid ena sidan. varför? Jo, för om någon annan ska gå där också så finns det plats.
Om jag åker buss med vagn så ställer jag min vagn så att det finns plats att sätta en vagn till bredvid.
Om jag simmar och någon annan uppenbart simmar snabbare än jag så håller jag mig in till kanten så att den personen kan simma i mitten.
Om jag har 100 varor i min vagn, det är lunchtid och någon annan bara ska ha en macka och en dricka att äta på lunchen så låter jag den personen gå före i kassan.
Om jag stannar och pratar med någon på gatan så ställer jag mig in till kanten och drar in vagnar och barn så att det fortfarande går att passera.
Om mina barn bär sig illa åt mot mig eller andra när vi är på lekplatsen och tillsägning inte hjälper så går vi hem.
ALLA GÖR INTE SÅ DÅ VA!!!!
Jag tycker det handlar om vanligt folkvett, den mest basala formen av uppfostran och baskunskaper i social kompetens. Men nej. Det är tydligen jättekomplicerade saker vi pratar om!
Det är tydligen helt OK för väldigt många människor att ta upp hela gångbanor, knuffas, ställa väskor på lediga säten på tåget så att andra får stå, låta sina barn hälla sand på mina utan att ens höja på ögonbrynen, sparka sig fram i bassängen på badet och ogenerat prata högt och ljudligt i mobil medan en stackars kassörska försöker ta betalt i kassan på Konsum.
NEWSFLASH! Det är INTE OK!! Du bär dig åt som en ouppfostrad treåring! Har inte dina föräldrar lärt dig någon hyfs alls eller?
Du är inte den enda människan som räknas! Du och din kropp upptar en viss yta i världen. Den ytan är ganska liten. Större är du inte! Alla andra ska också få plats!
Ditt ego ska inte vara större än att du kan hålla det för dig själv! Vi andra är inte intresserade!!!
Lär dig lite folkvett istället och bli som en människa!
Transor on tour
Idag var vi inne på macken. Plötsligt öppnades dörren och in kom två dragqueens, transor, kalla det vad du vill. Det var fjäderboa, stora hår,paljetter, bara ben(tämligen snygga också föresten) och kort kort.
Mina barn betraktade dessa oerhört fascinerade.
Min egen lille dragqueen-son var rätt sugen på den där fjäderboan, det såg man på blänket i ögonen.
När vi kom ut frågade Hanna
-Mamma, varför hade pojken kjol?
-Men han tycker väl det är fint att ha kjol. Det kan han väl få, fastän han är pojke började jag förklara.
Här stannade jag upp eftersom Hannas helt oförstående ansiktsuttryck talade om för mig att hon var inne på en helt annan tankebana.
-Hur menar du egentligen frågade jag.
-Ja, varför har han kjol? Det är ju så kallt ute!
Då kände jag mig rätt stolt som mamma. Logik och inte fördom hade talat!
Vår alldeles egna lille dragqueen.
Måtte han alltid få klä sig efter sitt hjärta!
Mina barn betraktade dessa oerhört fascinerade.
Min egen lille dragqueen-son var rätt sugen på den där fjäderboan, det såg man på blänket i ögonen.
När vi kom ut frågade Hanna
-Mamma, varför hade pojken kjol?
-Men han tycker väl det är fint att ha kjol. Det kan han väl få, fastän han är pojke började jag förklara.
Här stannade jag upp eftersom Hannas helt oförstående ansiktsuttryck talade om för mig att hon var inne på en helt annan tankebana.
-Hur menar du egentligen frågade jag.
-Ja, varför har han kjol? Det är ju så kallt ute!
Då kände jag mig rätt stolt som mamma. Logik och inte fördom hade talat!
Vår alldeles egna lille dragqueen.
Måtte han alltid få klä sig efter sitt hjärta!
Ren ljuvlighet
Igår gjorde vi en utflykt till skogen. Vi hade packat fika i ryggsäcken och solen sken
Bakom vårt hus går det en stig in i grönskan. Först kommer man till en myrstack. Myrorna
hade vaknat ur vinterdvalan och kilade omkring. Vi tittade på dem och funderade på vad olika myror höll på med.
Så fortsatte vi stigen fram. Vi kom till en äng med vitsippor och mina barn kastade sig ner mitt i den vita ljuvligheten och plockade stora buketter. Det doftade vår.
En bit längre fram på stigen finns det ett berg. Stenar har lossnat och bildar små mossövertäckta grottor. Där bor det älvor. Jag berättade om älvorna och vi tittade in i deras hus. Ett halvt hasselnötskal var en skål och alla vitsippor hade älvorna planterat i sin trädgård. Alla älvor var iväg och startade våren så vi såg inte till dem, men Hanna lämnade lite kex och vindruvor i deras hus så att de skulle ha något gott att mumsa på när de kom hem och var trötta.
Solen sken på oss och fåglarna rusade runt i träden. Vi åt smörgås mitt bland alla blommorna och Anton fick en chokladmjölksmustasch.
På vägen hem hittade vi fjädrar som nog kom från en kråka. Vi tittade på dem och diskuterade var fjädrarna hade suttit.
Det var lycka. Att få dela en stund med sina barn är ren lycka.
Att se nyfikenhet och förundran i ett barns ögon gör att man plötsligt inser vidden av meningen med livet. Meningen med livet fanns precis där. Mitt bland vitsipporna.
Jag är så tacksam att jag fick uppleva det.
Bakom vårt hus går det en stig in i grönskan. Först kommer man till en myrstack. Myrorna
hade vaknat ur vinterdvalan och kilade omkring. Vi tittade på dem och funderade på vad olika myror höll på med.
Så fortsatte vi stigen fram. Vi kom till en äng med vitsippor och mina barn kastade sig ner mitt i den vita ljuvligheten och plockade stora buketter. Det doftade vår.
En bit längre fram på stigen finns det ett berg. Stenar har lossnat och bildar små mossövertäckta grottor. Där bor det älvor. Jag berättade om älvorna och vi tittade in i deras hus. Ett halvt hasselnötskal var en skål och alla vitsippor hade älvorna planterat i sin trädgård. Alla älvor var iväg och startade våren så vi såg inte till dem, men Hanna lämnade lite kex och vindruvor i deras hus så att de skulle ha något gott att mumsa på när de kom hem och var trötta.
Solen sken på oss och fåglarna rusade runt i träden. Vi åt smörgås mitt bland alla blommorna och Anton fick en chokladmjölksmustasch.
På vägen hem hittade vi fjädrar som nog kom från en kråka. Vi tittade på dem och diskuterade var fjädrarna hade suttit.
Det var lycka. Att få dela en stund med sina barn är ren lycka.
Att se nyfikenhet och förundran i ett barns ögon gör att man plötsligt inser vidden av meningen med livet. Meningen med livet fanns precis där. Mitt bland vitsipporna.
Jag är så tacksam att jag fick uppleva det.
