Lycka är....
Tänk när den största lyckan i livet var att få gunga!!
Jag älskar att vara tillsammans med mina barn och få chansen att uppleva saker för allra första gången genom deras ögon. Det är som en gåva, en bonus livet bjuder mig på och jag kan bara tacksamt ta vara på varje ögonblick.
Jag blir glad ända in i själen av att höra Antons kvillrande skratt varje gång gungan åker mot mig och han kommer nära mamma. Nära, och så bort igen, och så nära. Upprepningen tilltalar honom och han kan hålla på i timmar.
Ren glädje när den är som bäst!
Jag älskar att vara tillsammans med mina barn och få chansen att uppleva saker för allra första gången genom deras ögon. Det är som en gåva, en bonus livet bjuder mig på och jag kan bara tacksamt ta vara på varje ögonblick.
Jag blir glad ända in i själen av att höra Antons kvillrande skratt varje gång gungan åker mot mig och han kommer nära mamma. Nära, och så bort igen, och så nära. Upprepningen tilltalar honom och han kan hålla på i timmar.
Ren glädje när den är som bäst!
Att alltid förstå dig!
Att vara tre år är jobbigt. Så väldigt jobbigt!
Jag ser kampen som pågår inne i henne. Hon vill så mycket. Mycket mer än hon klarar.
Hon kan själv, ska själv, måste själv. Ibland går det inte. Då rasar en strid inom henne. Hon är arg, frustrerad, besviken. Det finns en sorg i hennes ögon ibland. Hon kryper upp i soffan med sin napp. Då är hon liten, så liten och mitt hjärta gråter med henne.
När man är tre har man en själ som håller på att växa sig stor i en allt för liten kropp.
Jag kan bara stå bredvid och se på. Detta är en kamp hon måste gå genom själv. Hon måste få växa, komma i fatt, göra sig fri.
Allt jag kan ge är en famn att krypa upp i när det är tufft och ett löfte att alltid, alltid förstå.
Jag ser kampen som pågår inne i henne. Hon vill så mycket. Mycket mer än hon klarar.
Hon kan själv, ska själv, måste själv. Ibland går det inte. Då rasar en strid inom henne. Hon är arg, frustrerad, besviken. Det finns en sorg i hennes ögon ibland. Hon kryper upp i soffan med sin napp. Då är hon liten, så liten och mitt hjärta gråter med henne.
När man är tre har man en själ som håller på att växa sig stor i en allt för liten kropp.
Jag kan bara stå bredvid och se på. Detta är en kamp hon måste gå genom själv. Hon måste få växa, komma i fatt, göra sig fri.
Allt jag kan ge är en famn att krypa upp i när det är tufft och ett löfte att alltid, alltid förstå.
Så sant!
Hanna är inne i allra värsta trotsåldern just nu.
Jobbigt är det för oss och jobbigt är det för henne.
Vissa dagar är värre än andra och härom dagen hade vi en
så'n där hemsk dag.
Jag vet inte hur många gånger vi hade varit ovänner redan innan frukost.
Alla var trötta på varandra, men vi skulle hämta mormor så vi fick tränga
ihop oss i bilen och glo surt.
Väl framme hos mormor hoppade modern ut för att gå och meddela vår ankomst medan
fadern och barnen skulle vända bilen. Självklart var detta att modern lämnade bilen nog för ett
vredesutbrott från dottern som skrek och vrålade som om hon blivit lämnad mitt på Stilla havet
under full storm.
Någonstans mitt i detta vrålande rinner bägaren över för fadern. Han spänner ilsket ögonen i
ungen och ryter till det första som faller honom in:
Nu skärper du dig! Du beter dig som en treåring!!
He he..........
Jobbigt är det för oss och jobbigt är det för henne.
Vissa dagar är värre än andra och härom dagen hade vi en
så'n där hemsk dag.
Jag vet inte hur många gånger vi hade varit ovänner redan innan frukost.
Alla var trötta på varandra, men vi skulle hämta mormor så vi fick tränga
ihop oss i bilen och glo surt.
Väl framme hos mormor hoppade modern ut för att gå och meddela vår ankomst medan
fadern och barnen skulle vända bilen. Självklart var detta att modern lämnade bilen nog för ett
vredesutbrott från dottern som skrek och vrålade som om hon blivit lämnad mitt på Stilla havet
under full storm.
Någonstans mitt i detta vrålande rinner bägaren över för fadern. Han spänner ilsket ögonen i
ungen och ryter till det första som faller honom in:
Nu skärper du dig! Du beter dig som en treåring!!
He he..........
Jesus och mjukost
Vi satt och åt frukost härom dagen. Dottern åt smörgås med mjukost. Under djup koncentration tog hon fingret och smetade bort mjukosten från sin smörgås. Sedan slickade hon av osten och tog ny. Detta fortskred under tystnad.
Plötsligt tittade hon upp och vände sina blåklintsblå barnaögon mot mig.
Mamma, vem är Jesus, frågade hon.
Jodå, för vi går ju på kyrkans öppna förskola och där florerar ju namnet emellanåt va.......
Eh, säger mamma och flackar med blicken. Jo alltså....
Maken är i det här läget inte alls till någon hjälp. Han har frustande satt kaffet i halsen och sitter nu och betraktar situationen med sadistiskt intresse.
Well, here we go, tänkte jag.
Jo, alltså, Jesus var en man som levde för länge sedan.
Vad gjorde han?
Han gick runt och lärde människor hur man ska vara mot varandra, att man ska vara snäll och så...här började jag svamla betänkligt.....
Vad gjorde han se'n?
Eh, han fick en massa kompisar som hjälpte honom, ja, det fick han. Här var jag lite stolt över min förklaring och pedagogiska framtoning.
Vad gjorde han se'n?
Hm, alltså, nu är jag ju ingen expert på Jesus va, men alla känner ju till vad Jesus gjorde sedan och döden var inte något jag ville diskutera över en mjukostmacka en torsdagmorgon.
Men här tyckte maken att han skulle hjälpa till.
Jo förstår du. Då tog några gubbar och körde till Bauhaus och köpte lite virke och gjorde ett kors till Jesus, förklarade han glatt.
Vad gjorde dom se'n?
Sedan hängde Jesus där lite och sedan åkte han hem till sin pappa efter tre dagar.
Dottern begrundade detta faktum både länge och väl.
Då var han nog kissnödig pappa sade hon.
Ja, Hanna min älskling , tänkte jag. När Jesus uppstod på tredje dagen var han nog bra kissnödig!!
Plötsligt tittade hon upp och vände sina blåklintsblå barnaögon mot mig.
Mamma, vem är Jesus, frågade hon.
Jodå, för vi går ju på kyrkans öppna förskola och där florerar ju namnet emellanåt va.......
Eh, säger mamma och flackar med blicken. Jo alltså....
Maken är i det här läget inte alls till någon hjälp. Han har frustande satt kaffet i halsen och sitter nu och betraktar situationen med sadistiskt intresse.
Well, here we go, tänkte jag.
Jo, alltså, Jesus var en man som levde för länge sedan.
Vad gjorde han?
Han gick runt och lärde människor hur man ska vara mot varandra, att man ska vara snäll och så...här började jag svamla betänkligt.....
Vad gjorde han se'n?
Eh, han fick en massa kompisar som hjälpte honom, ja, det fick han. Här var jag lite stolt över min förklaring och pedagogiska framtoning.
Vad gjorde han se'n?
Hm, alltså, nu är jag ju ingen expert på Jesus va, men alla känner ju till vad Jesus gjorde sedan och döden var inte något jag ville diskutera över en mjukostmacka en torsdagmorgon.
Men här tyckte maken att han skulle hjälpa till.
Jo förstår du. Då tog några gubbar och körde till Bauhaus och köpte lite virke och gjorde ett kors till Jesus, förklarade han glatt.
Vad gjorde dom se'n?
Sedan hängde Jesus där lite och sedan åkte han hem till sin pappa efter tre dagar.
Dottern begrundade detta faktum både länge och väl.
Då var han nog kissnödig pappa sade hon.
Ja, Hanna min älskling , tänkte jag. När Jesus uppstod på tredje dagen var han nog bra kissnödig!!
