Att våga
Idag har Hanna Josefin varit modigast av alla och mamma också! Vi åkte iväg för att hälsa på på kusin Christinas
scoutläger. Hanna hade pratat om detta länge och tyckte det skulle bli jättespännande.
När vi väl kom dit började vi med att titta på alla fina tält och vindskydd. Hanna trivdes och mamma tyckte det var jättebra att komma ut i skogen och så.....
Så berättade Christina att barnen var nere vid sjön och paddlade kanot och flotte. Vi kanske skulle gå dit tyckte hon.
Men Gud så trevligt tyckte mamma. Gå i skogen. Hanna var på och skuttade glatt med.
-Ja, sade kusin Christina, så tänkte vi att Hanna kanske vill prova att åka i kanot.....
Och då i just det ögonblicket visste jag precis hur min syster har känt sig när vi har tyckt att hennes barn ska prova på både det ena och det andra.
Alla hemska bilder av vad som kunde hända Hanna i en kanot på djupt vatten for genom mitt huvud. Jag ville bara skrika NEEEJ och ta henne därifrån. Men så insåg jag i nästa sekund en hel räcka saker.
För det första skulle Christina hellre drunkna själv än låta något hända mitt barn
För det andra var killen som paddlade ruskigt bra på det han gjorde
För det tredje så måste en mamma våga släppa taget och låta ungarna prova sina vingar.
Så hon gjorde det faktiskt. Min stora tjej åkte kanot. Visst hon hade två nappar och hon höll krampaktigt tag i kanotens sidor, men ut på sjön åkte hon och något stoltare än Hanna när hon kom in i land igen får man leta efter.
-Har jag åkt båt idag mamma? Så har hon frågat 100 gånger. Och varje gång har jag sagt
-Ja Hanna, det har du . Du är en stor och modig tjej!
Har Hanna åkt båt idag frågar jag mig själv
-Ja, svarar jag, det har hon. Du är en stor och modig mamma!!
Modig tjej i kanot!
På land igen
Plockar blåbär
scoutläger. Hanna hade pratat om detta länge och tyckte det skulle bli jättespännande.
När vi väl kom dit började vi med att titta på alla fina tält och vindskydd. Hanna trivdes och mamma tyckte det var jättebra att komma ut i skogen och så.....
Så berättade Christina att barnen var nere vid sjön och paddlade kanot och flotte. Vi kanske skulle gå dit tyckte hon.
Men Gud så trevligt tyckte mamma. Gå i skogen. Hanna var på och skuttade glatt med.
-Ja, sade kusin Christina, så tänkte vi att Hanna kanske vill prova att åka i kanot.....
Och då i just det ögonblicket visste jag precis hur min syster har känt sig när vi har tyckt att hennes barn ska prova på både det ena och det andra.
Alla hemska bilder av vad som kunde hända Hanna i en kanot på djupt vatten for genom mitt huvud. Jag ville bara skrika NEEEJ och ta henne därifrån. Men så insåg jag i nästa sekund en hel räcka saker.
För det första skulle Christina hellre drunkna själv än låta något hända mitt barn
För det andra var killen som paddlade ruskigt bra på det han gjorde
För det tredje så måste en mamma våga släppa taget och låta ungarna prova sina vingar.
Så hon gjorde det faktiskt. Min stora tjej åkte kanot. Visst hon hade två nappar och hon höll krampaktigt tag i kanotens sidor, men ut på sjön åkte hon och något stoltare än Hanna när hon kom in i land igen får man leta efter.
-Har jag åkt båt idag mamma? Så har hon frågat 100 gånger. Och varje gång har jag sagt
-Ja Hanna, det har du . Du är en stor och modig tjej!
Har Hanna åkt båt idag frågar jag mig själv
-Ja, svarar jag, det har hon. Du är en stor och modig mamma!!
Modig tjej i kanot!
På land igen
Plockar blåbär
En bättre dag
Efter gårdagens ångestdag så kunde ju idag bara bli bättre.
Det blev den också. Den blev en helt vanlig dag, fast med en rolig
överraskning på slutet.
Förmiddagen tillbringade vi med bad, påklädning, lek och besök på lekplatsen.
Efter lunch somnade båda kottarna i soffan. Det såg rätt skönt ut!
Dessa fantastiska rosor kom min man hem med i förrgår. Så underbart vackra!
Sedan hade vi picknick på gräsmattan. Anton åt smörgåsrån
Hanna åt päron
Hanna fick detta lamm av Stella och hon lämnar det alrig ur sikte! Hon har döpt den till Lilla Bä och Lilla Bä fikade också!
Är det någon som noterar något anmärkningsvärt med nästa bild?????
Barnets fader gjorde det iNTE! Fnys!
Anton Karl Eric Ekman sitter själv!! Fyra och en halv månad gammal. Jag säger inte att han sitter säkert. Jag säger inte att han sitter länge. Men han sitter!!
Det blev den också. Den blev en helt vanlig dag, fast med en rolig
överraskning på slutet.
Förmiddagen tillbringade vi med bad, påklädning, lek och besök på lekplatsen.
Efter lunch somnade båda kottarna i soffan. Det såg rätt skönt ut!
Dessa fantastiska rosor kom min man hem med i förrgår. Så underbart vackra!
Sedan hade vi picknick på gräsmattan. Anton åt smörgåsrån
Hanna åt päron
Hanna fick detta lamm av Stella och hon lämnar det alrig ur sikte! Hon har döpt den till Lilla Bä och Lilla Bä fikade också!
Är det någon som noterar något anmärkningsvärt med nästa bild?????
Barnets fader gjorde det iNTE! Fnys!
Anton Karl Eric Ekman sitter själv!! Fyra och en halv månad gammal. Jag säger inte att han sitter säkert. Jag säger inte att han sitter länge. Men han sitter!!
Som i en spegel
Nyss satt jag i soffan och läste tidningen. Inifrån sovrummet hörde jag plötsligt en sträng röst som läxade upp stackars Signekatten
-Så gör du inte för då blir jag arg på dig, fick hon höra, och det ordentligt!
Vad Signe nu än hade gjort så tog hon sitt förnuft till fånga och gömde sig under byrån. Klok katt det där.
Jag skrattade lite för mig själv för det var ju mina ord som kom igen som ett eko. Precis så hade jag sagt när fröken Hanna provade hur hårt man kunde knipa sin lillebror i stortån innan han började skrika.
Ofta hör jag mina egna tonfall och fraser komma igen. Inte alltid så smickrande. Många gånger har jag tänkt, låter jag verkligen så snäsig och sur. Men det är ju bra att få höra det och få sig en tankeställare.
Hanna är just nu som en skugga. Överallt där jag är, är också hon....och säl, och dockvagnen och minst 35 andra saker man kan springa på, slå tårna i och på annat sätt snubbla över.
Hon ammar sina dockor och nallar regelbundet. Går på promenader med dockvagnen. Lagar goda middagar (Oftast pasta med kyckling och päron......) och byter blöjor så det står härliga till.
Älskade unge! Hon är så ljuvligt söt när hon observerar och gör likadant som jag. Så mån om att det ska bli rätt.
Men Gud vilket ansvar att vara en liten människas förebild. Och samtidigt, vilken ära!
Jag tittar på henne när hon ömt stryker sin docka över håret och säger - jag älskar dig lille vän.
Då tänker jag att något måste jag ha gjort rätt.......
Dockis åker bärsjal
-Så gör du inte för då blir jag arg på dig, fick hon höra, och det ordentligt!
Vad Signe nu än hade gjort så tog hon sitt förnuft till fånga och gömde sig under byrån. Klok katt det där.
Jag skrattade lite för mig själv för det var ju mina ord som kom igen som ett eko. Precis så hade jag sagt när fröken Hanna provade hur hårt man kunde knipa sin lillebror i stortån innan han började skrika.
Ofta hör jag mina egna tonfall och fraser komma igen. Inte alltid så smickrande. Många gånger har jag tänkt, låter jag verkligen så snäsig och sur. Men det är ju bra att få höra det och få sig en tankeställare.
Hanna är just nu som en skugga. Överallt där jag är, är också hon....och säl, och dockvagnen och minst 35 andra saker man kan springa på, slå tårna i och på annat sätt snubbla över.
Hon ammar sina dockor och nallar regelbundet. Går på promenader med dockvagnen. Lagar goda middagar (Oftast pasta med kyckling och päron......) och byter blöjor så det står härliga till.
Älskade unge! Hon är så ljuvligt söt när hon observerar och gör likadant som jag. Så mån om att det ska bli rätt.
Men Gud vilket ansvar att vara en liten människas förebild. Och samtidigt, vilken ära!
Jag tittar på henne när hon ömt stryker sin docka över håret och säger - jag älskar dig lille vän.
Då tänker jag att något måste jag ha gjort rätt.......
Dockis åker bärsjal
Men Guuud så jobbigt det blev nu då!!
Varför är vissa dagar bara så in i helsike jobbiga? Det finns egentligen inte något som skiljer idag från igår och igår var en bra dag.
Det var öppna förskolan idag. Hanna skulle bara inte göra sig i ordning. Hon skulle inte ha kläder , skulle inte ha dooom strumporna och hon skulle absolut hälla ut alla 345 hårtottarna på golvet tre sekunder innan vi skulle gå.
På vägen bröt hon ihop över det faktum att Anton hade en filt och inte hon. Skriiik och gnääääll.
På Öppna Förskolan var det jättemycket folk och Anton fick spel och bara skrek.
Väl hemma skulle Hanna inte äta pastapennor som jag hade kokt utan hon skulle ha makaroner....som vi inte hade...
Sedan skulle hon inte äta skinka för den var inte ny. Med tanke på att den inhandlades igår får man ändå säga att kravet var rätt orimligt.
Hela förmiddagen hade byggt upp till ett fasansfullt utbrott av huvudvärk hos mamma som bara såg fram emot att få vila efter maten. Men nej, när vi hade gått in och lagt oss och jag som bäst hade fått Anton att sova då steg Hanna upp. För hon ville vara uppe. Så hon gick upp då och drog katten i svansen så katten bet henne, vilket hon absolut fick skylla sig själv för, men hon vrålade ju. Högt! Upp och trösta och säga till och prata om hur man uppför sig mot kissen. Sedan fick jag nog och röt att nu räcker det. Nu går du in och lägger dig och håller TYST och vilar. Så ungen tjurade ihop men lade sig och somnade såklart på tre röda för hon var ju jättetrött. Fast gissa vad som hänt nu då? Jo nu har ju lillebror vaknat. Och han är jättepigg!
Så här sitter jag med värsta huvudvärken och en lillebror som är gnällig för han fick inte sova ut.
Kan man sälja vissa dagar på Blocket?
Det var öppna förskolan idag. Hanna skulle bara inte göra sig i ordning. Hon skulle inte ha kläder , skulle inte ha dooom strumporna och hon skulle absolut hälla ut alla 345 hårtottarna på golvet tre sekunder innan vi skulle gå.
På vägen bröt hon ihop över det faktum att Anton hade en filt och inte hon. Skriiik och gnääääll.
På Öppna Förskolan var det jättemycket folk och Anton fick spel och bara skrek.
Väl hemma skulle Hanna inte äta pastapennor som jag hade kokt utan hon skulle ha makaroner....som vi inte hade...
Sedan skulle hon inte äta skinka för den var inte ny. Med tanke på att den inhandlades igår får man ändå säga att kravet var rätt orimligt.
Hela förmiddagen hade byggt upp till ett fasansfullt utbrott av huvudvärk hos mamma som bara såg fram emot att få vila efter maten. Men nej, när vi hade gått in och lagt oss och jag som bäst hade fått Anton att sova då steg Hanna upp. För hon ville vara uppe. Så hon gick upp då och drog katten i svansen så katten bet henne, vilket hon absolut fick skylla sig själv för, men hon vrålade ju. Högt! Upp och trösta och säga till och prata om hur man uppför sig mot kissen. Sedan fick jag nog och röt att nu räcker det. Nu går du in och lägger dig och håller TYST och vilar. Så ungen tjurade ihop men lade sig och somnade såklart på tre röda för hon var ju jättetrött. Fast gissa vad som hänt nu då? Jo nu har ju lillebror vaknat. Och han är jättepigg!
Så här sitter jag med värsta huvudvärken och en lillebror som är gnällig för han fick inte sova ut.
Kan man sälja vissa dagar på Blocket?
Han är Dopad!
Så är han då änligen dopad som Hanna säger! Anton Karl Eric.
Vi trotsade det hotande regnet och blåsten och valde att genomföra dopet i Munkarps Kyrkoruin.
Visst var det lite småkallt och visst blåste det för mycket, men det var ändå ljuvligt att ha det där mitt i den grönaste midsommarfägringen.
Anton vrålade som en galen siren under det mesta av dopet, men hade vett att hålla sig tyst när hans ömma moder skulle läsa ett par rader. Annars var han precis som han brukar. Jäkligt missnöjd. Men som vi sade; Man ska visa sitt sanna jag inför Gud!
Prästen som döpte Anton var helt underbar och vi är så tacksamma att vi fick just henne. Hon gjorde dopet ljust och enkelt och självklart och visade så mycket omsorg både om Anton och om de andra barnen som var med.
Här kommer en serie bilder från dopet och med dem ett stort tack till alla vänner och familj som gjorde dagen ännu mer speciell för oss!
Dopfat och Kanna
Kyrkoruinen
Ledsen kille
Nydöpt
Trött på hela tillställningen!
Anton med präst, syster och faddrar
Bordsdekorationer
Världens finaste kille!
Vi trotsade det hotande regnet och blåsten och valde att genomföra dopet i Munkarps Kyrkoruin.
Visst var det lite småkallt och visst blåste det för mycket, men det var ändå ljuvligt att ha det där mitt i den grönaste midsommarfägringen.
Anton vrålade som en galen siren under det mesta av dopet, men hade vett att hålla sig tyst när hans ömma moder skulle läsa ett par rader. Annars var han precis som han brukar. Jäkligt missnöjd. Men som vi sade; Man ska visa sitt sanna jag inför Gud!
Prästen som döpte Anton var helt underbar och vi är så tacksamma att vi fick just henne. Hon gjorde dopet ljust och enkelt och självklart och visade så mycket omsorg både om Anton och om de andra barnen som var med.
Här kommer en serie bilder från dopet och med dem ett stort tack till alla vänner och familj som gjorde dagen ännu mer speciell för oss!
Dopfat och Kanna
Kyrkoruinen
Ledsen kille
Nydöpt
Trött på hela tillställningen!
Anton med präst, syster och faddrar
Bordsdekorationer
Världens finaste kille!
Midsommar
Men oj...titta här då vem som är tillbax!!
He he....
Känns lite pinsamt att jag verkligen inte har skrivit på så länge....trots alla pikar från alla liksom.
Idag är det midsommar och imorgon är det dop och inför dopet imorgon har jag INTE
Handlat färdigt
Strukit kläder
Fixat maten
Städat
Dukat
Hämtat in extrastolar och bord
ja, det är väl ungefär det jag inte har gjort. Med andra ord nästan allt. Har jag panik undrar du? Hyperventilerar jag som en galen tax? Nä, jag bloggar! He he....
Herregud, ungen kommer säkert att bli döpt ändå, maten fixar jag ikväll, städar gör jag i eftermiddag....typ....Stark uppmaning till släkten att inte kolla FÖR noga i hörnen....
Dukar imorgon.....japp, I'm on it!
Nu undrar säkert en och annan om jag tagit fem Valium. Jag väljer att inte kommentera.
Vi var uppe på Frostavallen och besåg midsommarfirandet.
Maken är starkt allergisk mot trevlighet i grupp. Typ när 500 pers samlas och dansar små grodorna. Men på hustruns och barnets enträgna uppmaning följde han ändå med väsande OK, OK, men ALDRIG att jag dansar!
Allt gick hans väg ett tag. Han köpte korv. Kändes väl lagom manligt att bära hem mat till fru och barn.
Han tog sitt pappaansvar och gick promenad med dottern som för en gångs skull såg förtjusande ren och välartad ut.
Precis när han ska manövrera ungen över dansgolvet och upp till mamma och lillebror hör man en käck röst som ropar
Och så vill vi ha alla glada midsommardansare på golvet igen!
Och där står han......med en treåring som hoppar upp och ner som en Duracellkanin och vill dansa pappa, dansa!!!!
Den ömma modern sitter uppe på läktaren på behörigt avstånd hållande lillebror medan hon intresserat betraktar hans ångestfyllda dilemma.
Panikslagen söker hans blick som en radar över bänkraderna för att leta efter räddningen, hustrun. Jodå, hon ser honom och vinkar glatt men sitter kvar. Onda tankar på hustrun där ett tag!
Han gör till slut det enda han kan göra i den situationen. Han dansar små grodorna. Man ser på honom hur han skriker av ångest inombords. Hur detta offentliga förnedrande tär på hans själ.
Och jag bara älskar honom. För han gör det ju. För sin unge.
Ha en underbar midsommar alla! Det ska jag ha. Och jag vägrar ha panik. De' ornar saj nokk!
He he....
Känns lite pinsamt att jag verkligen inte har skrivit på så länge....trots alla pikar från alla liksom.
Idag är det midsommar och imorgon är det dop och inför dopet imorgon har jag INTE
Handlat färdigt
Strukit kläder
Fixat maten
Städat
Dukat
Hämtat in extrastolar och bord
ja, det är väl ungefär det jag inte har gjort. Med andra ord nästan allt. Har jag panik undrar du? Hyperventilerar jag som en galen tax? Nä, jag bloggar! He he....
Herregud, ungen kommer säkert att bli döpt ändå, maten fixar jag ikväll, städar gör jag i eftermiddag....typ....Stark uppmaning till släkten att inte kolla FÖR noga i hörnen....
Dukar imorgon.....japp, I'm on it!
Nu undrar säkert en och annan om jag tagit fem Valium. Jag väljer att inte kommentera.
Vi var uppe på Frostavallen och besåg midsommarfirandet.
Maken är starkt allergisk mot trevlighet i grupp. Typ när 500 pers samlas och dansar små grodorna. Men på hustruns och barnets enträgna uppmaning följde han ändå med väsande OK, OK, men ALDRIG att jag dansar!
Allt gick hans väg ett tag. Han köpte korv. Kändes väl lagom manligt att bära hem mat till fru och barn.
Han tog sitt pappaansvar och gick promenad med dottern som för en gångs skull såg förtjusande ren och välartad ut.
Precis när han ska manövrera ungen över dansgolvet och upp till mamma och lillebror hör man en käck röst som ropar
Och så vill vi ha alla glada midsommardansare på golvet igen!
Och där står han......med en treåring som hoppar upp och ner som en Duracellkanin och vill dansa pappa, dansa!!!!
Den ömma modern sitter uppe på läktaren på behörigt avstånd hållande lillebror medan hon intresserat betraktar hans ångestfyllda dilemma.
Panikslagen söker hans blick som en radar över bänkraderna för att leta efter räddningen, hustrun. Jodå, hon ser honom och vinkar glatt men sitter kvar. Onda tankar på hustrun där ett tag!
Han gör till slut det enda han kan göra i den situationen. Han dansar små grodorna. Man ser på honom hur han skriker av ångest inombords. Hur detta offentliga förnedrande tär på hans själ.
Och jag bara älskar honom. För han gör det ju. För sin unge.
Ha en underbar midsommar alla! Det ska jag ha. Och jag vägrar ha panik. De' ornar saj nokk!
