Att inte räcka till
Så länge jag minns har jag kämpat med känslan att inte duga eller räcka till. Om jag bara är tillräckligt snäll, bra, tuff eller vad det nu råkar vara så kommer allt att bli bra. Då kommer folk att tycka om mig. Då får jag vara med. Är jag en duktig flicka som alltid fixar, hjälper, gör klart det andra lämnar, ser till att allt flyter på, rensar skit efter andra och ALDRIG, gudbevars ALDRIG bråkar så kommer allt att bli bra. Men jag är rätt trött på det.
Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar mig hur mycket jag än anstränger mig. Det kommer alltid att finnas saker jag inte klarar eller orkar. Det kommer alltid att finnas någon som utnyttjar den som alltid städar upp. Så jag tänker att jag måste sluta vara så elak mot mig själv. Varför ska jag egentligen kräva mer av mig själv än jag rimligtvis kräver av någon annan? Varför ska jag behaga? Vem är det jag ska behaga egentligen? Jag tänker att bättre göra det jag vill och känner lust för med kvalitet. Försöker jag göra allt blir ingenting helt och genuint.
Det borde ju vara så lätt. Det ser jättebra ut när man skriver det. På papper är jag rätt tuff.
Men tänk om folk blir arga...........
Om att packa en ryggsäck
Igår när vi var ute på promenad frågade Hanna vad ordet lokal betydde. Jag förklarade ordet, men började samtidigt fundera på vad man lär och skickar med sina barn. Jag tror nämligen inte att det är en bra lösning att alltid leverera ett svar.
En av de största utmaningarna i mitt yrke är att jag nu i denna stund måste börja packa en ryggsäck till de barn som jag har ansvar för. En ryggsäck full av erfarenheter och redskap som de kommer att behöva om tjugo år. Vad sjutton packar man i en sådan? Hur ska jag kunna veta vad som behövs om tjugo år?
Jag har tänkt mycket kring detta och kommit fram till två saker som jag alltid kommer att stoppa ner.
För det första en känsla av att duga precis som man är. De är väl självklart kan man tycka, men det är en sak att säga till någon att den personen duger och en helt annan att verkligen förmedla den känslan på djupet. Att duga precis som du är betyder att du med alla dina unika egenskaper, goda som dåliga är "good enough". Du måste inte uppnå något, prestera eller leva upp till några förväntningar. Du duger.
Den andra saken jag stoppar ner är en genuin nyfikenhet och redskap att själv kunna ta ansvar för sitt lärande.
Med dessa saker tror jag att man kommer långt i livet. För om jag bara fortsätter att ge alla svar på frågor så lär sig mina barn att bara vara passiva mottagare. Måste man själv erövra sin kunskap lär man sig att tänka kritiskt och vet hur man söker och finner nya svar.
