Jag borde ha sett det komma!
Vi ska snart ha dop för Anton. Idag på morgonen tog jag fram dopklänningen för den ska på kemtvätt.
Hanna tyckte det var mycket spännande och lite smålustigt att lillebror ska ha klänning. Hon frågade mycket och jag berättade att prästen tar vatten på huvudet på bebisen när han eller hon döper den.
När vi badade Anton fick Hanna prova att ta vatten på Antons huvud och det tyckte hon var jättekul. Jag kände mig hur pedagogisk som helst liksom. Jag borde ha sett det komma......
Anton sov snällt i soffan, Hanna lekte med sin docka. Allt var fridfullt. Jag passade på att gå och duscha.
Hanna kommer in när jag håller på att torka mig.
Mamma, säger hon med en aning osäker röst, Jag dopade Anton.
Jaha, säger jag och fortsätter torka mig. Korkat!
Jag dopade dockan också. Alltså hon säger detta med en röst som tyder på att hon liksom vet att det hon gjort inte kommer att gillas fullt ut av föräldrarna. Jag känner igen tonen direkt.
Nu vaknar mammaradarn.
Vad gjorde du sade du, frågar jag.
Dopade Anton.
Full av farhågor skyndar jag in i vardagsrummet. Där ligger Anton och dockan bredvid varandra i soffan.
Anton sover fortfarande, men är blöt i håret ,och bredvid ligger en drypande våt handduk.
Hanna, säger jag med en hemsk misstanke i huvudet, var fick du vatten?
I toaletten ,svarar hon och betraktar mig noga för att förutse ett eventuellt utbrott.
Jodå, det kommer ett utbrott. Jag tar handduken och går in i badrummet. När jag skrattat klart och kan titta på ungen utan att bryta ihop går jag ut igen och talar om att det inte är trevligt att blöta ner sin bror med toalettvatten. Att det inte är trevligt att blöta ner någonting alls med toalettvatten faktiskt.
Sedan badade vi lillebror igen.
Hanna tyckte det var mycket spännande och lite smålustigt att lillebror ska ha klänning. Hon frågade mycket och jag berättade att prästen tar vatten på huvudet på bebisen när han eller hon döper den.
När vi badade Anton fick Hanna prova att ta vatten på Antons huvud och det tyckte hon var jättekul. Jag kände mig hur pedagogisk som helst liksom. Jag borde ha sett det komma......
Anton sov snällt i soffan, Hanna lekte med sin docka. Allt var fridfullt. Jag passade på att gå och duscha.
Hanna kommer in när jag håller på att torka mig.
Mamma, säger hon med en aning osäker röst, Jag dopade Anton.
Jaha, säger jag och fortsätter torka mig. Korkat!
Jag dopade dockan också. Alltså hon säger detta med en röst som tyder på att hon liksom vet att det hon gjort inte kommer att gillas fullt ut av föräldrarna. Jag känner igen tonen direkt.
Nu vaknar mammaradarn.
Vad gjorde du sade du, frågar jag.
Dopade Anton.
Full av farhågor skyndar jag in i vardagsrummet. Där ligger Anton och dockan bredvid varandra i soffan.
Anton sover fortfarande, men är blöt i håret ,och bredvid ligger en drypande våt handduk.
Hanna, säger jag med en hemsk misstanke i huvudet, var fick du vatten?
I toaletten ,svarar hon och betraktar mig noga för att förutse ett eventuellt utbrott.
Jodå, det kommer ett utbrott. Jag tar handduken och går in i badrummet. När jag skrattat klart och kan titta på ungen utan att bryta ihop går jag ut igen och talar om att det inte är trevligt att blöta ner sin bror med toalettvatten. Att det inte är trevligt att blöta ner någonting alls med toalettvatten faktiskt.
Sedan badade vi lillebror igen.
Kommentarer
Postat av: Moster Liz
Härligt....fått mig ännu ett gott skratt!
Postat av: Faster Helen
Ha ha ha....
Hon e ju för härlig, Hanna.
Jag ser scenariet framför mig :)
Va gullig Anton e... Vilken go bild av honom
Kram på er alla
Postat av: Sarasnaran
Guuuud så jag skrattar!
Hahaha!
Trackback
