Om att ta ansvar
Jag kom att tänka på det här när jag läste ett inlägg i Saras blogg härom dagen. Hela helgen har jag gått och grunnat och blivit sur. Så här är det:
Mina syskon är mycket äldre än mig. Alltså kan man säga att jag mer eller mindre växte upp som ensambarn. Inte för att jag hade nå't problem med det alltså. Iallafall så är det ju så att när man är enda barnet hemma och en blomkruka åker i golvet så är det inte så mycket vits att skylla på någon annan. Man får ta det på sig helt enkelt.
När jag började skolan upptäckte jag att andra barn ägnar sig åt ett fantastiskt fenomen kallat "Skylla från sig på andra". Jag var väl inte dummare än att jag också tog till mig denna nya lärdom som kan vara nog så praktisk i många lägen.
MEN jag har alltid haft ett stort tråkigt samvete på ena axeln som har gjort att jag skäms nå't grymt när jag skyller från mig. Det kommer sig inte naturligt helt enkelt.
Ju äldre jag blir desto mer retar jag mig på detta fenomen i samhället. Det här att det alltid är någon annans fel.
Alla människor är offer. Offer för könspolitik, offer för rasism, offer för oförstående myndigheter, lärare och arbetsgivare, offer helt enkelt. På detta sätt avsäger man sig effektivt sitt eget ansvar och kan luta sig tillbaks i den fasta förvissningen om att det är synd om en.
Vad är det för jäkla inställning????
Du och bara du har det yttersta anvaret för ditt liv! Punkt slut! Har du fått loppor i pälsen får du se till att göra dig av med dem! Ska vi kunna fungera som samhälle måste alla ta sitt ansvar. För visst har vi rättigheter, men med dem kommer också skyldigheter.
Så tycker jag. Men tyvärr verkar världen vara full av människor som inte resonerar så.
Men så tittade jag på morgonTV. Det var en intervju med en kvinna som heter Ann Heberlein. Och vet ni vad?
Hon tycker precis som jag. Faktiskt tycker hon det så mycket att hon har skrivit en bok i ämnet.
Det var inte mitt fel, heter den. LÄS DEN!
Så du som sitter där och tycker att världen behandlar dig orättvist och känner en stark lust att försvara dig och skylla från dig på nå'n annan;
Väx upp och ta ditt förbannade ansvar för ditt eget liv! För nu är vi åtminstone två som är trötta på att göra det åt dig!
Mina syskon är mycket äldre än mig. Alltså kan man säga att jag mer eller mindre växte upp som ensambarn. Inte för att jag hade nå't problem med det alltså. Iallafall så är det ju så att när man är enda barnet hemma och en blomkruka åker i golvet så är det inte så mycket vits att skylla på någon annan. Man får ta det på sig helt enkelt.
När jag började skolan upptäckte jag att andra barn ägnar sig åt ett fantastiskt fenomen kallat "Skylla från sig på andra". Jag var väl inte dummare än att jag också tog till mig denna nya lärdom som kan vara nog så praktisk i många lägen.
MEN jag har alltid haft ett stort tråkigt samvete på ena axeln som har gjort att jag skäms nå't grymt när jag skyller från mig. Det kommer sig inte naturligt helt enkelt.
Ju äldre jag blir desto mer retar jag mig på detta fenomen i samhället. Det här att det alltid är någon annans fel.
Alla människor är offer. Offer för könspolitik, offer för rasism, offer för oförstående myndigheter, lärare och arbetsgivare, offer helt enkelt. På detta sätt avsäger man sig effektivt sitt eget ansvar och kan luta sig tillbaks i den fasta förvissningen om att det är synd om en.
Vad är det för jäkla inställning????
Du och bara du har det yttersta anvaret för ditt liv! Punkt slut! Har du fått loppor i pälsen får du se till att göra dig av med dem! Ska vi kunna fungera som samhälle måste alla ta sitt ansvar. För visst har vi rättigheter, men med dem kommer också skyldigheter.
Så tycker jag. Men tyvärr verkar världen vara full av människor som inte resonerar så.
Men så tittade jag på morgonTV. Det var en intervju med en kvinna som heter Ann Heberlein. Och vet ni vad?
Hon tycker precis som jag. Faktiskt tycker hon det så mycket att hon har skrivit en bok i ämnet.
Det var inte mitt fel, heter den. LÄS DEN!
Så du som sitter där och tycker att världen behandlar dig orättvist och känner en stark lust att försvara dig och skylla från dig på nå'n annan;
Väx upp och ta ditt förbannade ansvar för ditt eget liv! För nu är vi åtminstone två som är trötta på att göra det åt dig!
Kommentarer
Postat av: Ludde
Hej,
Bra inlägg! Och kul att läsa en blogg som har något att säga.
Lycka till!
Postat av: http://TUMADRE.blogg.se
Vilket bra inlägg!
Postat av: J - Theplace.
Wow, bra inlägg. Jag får ett större perspektiv på saken om jag ska vara ärlig... Kram.
Postat av: Faster Helen
Då e vi TRE. Jag håller med dig.
Varför ska alltid en syndabock utses i alla lägen?
Varför kan man inte bara erkänna att man gjort fel?
Ingen är ju felfri... ingen!
Ta ansvar för dina egna handlingar och de val du gör i livet...
Ska det vara så svårt??
Trackback
