Att alltid förstå dig!
Att vara tre år är jobbigt. Så väldigt jobbigt!
Jag ser kampen som pågår inne i henne. Hon vill så mycket. Mycket mer än hon klarar.
Hon kan själv, ska själv, måste själv. Ibland går det inte. Då rasar en strid inom henne. Hon är arg, frustrerad, besviken. Det finns en sorg i hennes ögon ibland. Hon kryper upp i soffan med sin napp. Då är hon liten, så liten och mitt hjärta gråter med henne.
När man är tre har man en själ som håller på att växa sig stor i en allt för liten kropp.
Jag kan bara stå bredvid och se på. Detta är en kamp hon måste gå genom själv. Hon måste få växa, komma i fatt, göra sig fri.
Allt jag kan ge är en famn att krypa upp i när det är tufft och ett löfte att alltid, alltid förstå.
Jag ser kampen som pågår inne i henne. Hon vill så mycket. Mycket mer än hon klarar.
Hon kan själv, ska själv, måste själv. Ibland går det inte. Då rasar en strid inom henne. Hon är arg, frustrerad, besviken. Det finns en sorg i hennes ögon ibland. Hon kryper upp i soffan med sin napp. Då är hon liten, så liten och mitt hjärta gråter med henne.
När man är tre har man en själ som håller på att växa sig stor i en allt för liten kropp.
Jag kan bara stå bredvid och se på. Detta är en kamp hon måste gå genom själv. Hon måste få växa, komma i fatt, göra sig fri.
Allt jag kan ge är en famn att krypa upp i när det är tufft och ett löfte att alltid, alltid förstå.
Kommentarer
Postat av: Sarasnaran
Jag vill bara gråta jag med.
Du skriver så klockrent!
Postat av: Faster Helen
Jaa passa på att njut för tiden går alldeles för fort. Rätt var det är så vill de ej längre krypa upp i ens famn =(
Postat av: Moster Liz
Mmmm...så sant!
Postat av: Farmor
Så gott att ha en mjuk, go famn att krypa upp i när det behövs! Stor kram!
Trackback
