Som i en spegel
Nyss satt jag i soffan och läste tidningen. Inifrån sovrummet hörde jag plötsligt en sträng röst som läxade upp stackars Signekatten
-Så gör du inte för då blir jag arg på dig, fick hon höra, och det ordentligt!
Vad Signe nu än hade gjort så tog hon sitt förnuft till fånga och gömde sig under byrån. Klok katt det där.
Jag skrattade lite för mig själv för det var ju mina ord som kom igen som ett eko. Precis så hade jag sagt när fröken Hanna provade hur hårt man kunde knipa sin lillebror i stortån innan han började skrika.
Ofta hör jag mina egna tonfall och fraser komma igen. Inte alltid så smickrande. Många gånger har jag tänkt, låter jag verkligen så snäsig och sur. Men det är ju bra att få höra det och få sig en tankeställare.
Hanna är just nu som en skugga. Överallt där jag är, är också hon....och säl, och dockvagnen och minst 35 andra saker man kan springa på, slå tårna i och på annat sätt snubbla över.
Hon ammar sina dockor och nallar regelbundet. Går på promenader med dockvagnen. Lagar goda middagar (Oftast pasta med kyckling och päron......) och byter blöjor så det står härliga till.
Älskade unge! Hon är så ljuvligt söt när hon observerar och gör likadant som jag. Så mån om att det ska bli rätt.
Men Gud vilket ansvar att vara en liten människas förebild. Och samtidigt, vilken ära!
Jag tittar på henne när hon ömt stryker sin docka över håret och säger - jag älskar dig lille vän.
Då tänker jag att något måste jag ha gjort rätt.......
Dockis åker bärsjal
-Så gör du inte för då blir jag arg på dig, fick hon höra, och det ordentligt!
Vad Signe nu än hade gjort så tog hon sitt förnuft till fånga och gömde sig under byrån. Klok katt det där.
Jag skrattade lite för mig själv för det var ju mina ord som kom igen som ett eko. Precis så hade jag sagt när fröken Hanna provade hur hårt man kunde knipa sin lillebror i stortån innan han började skrika.
Ofta hör jag mina egna tonfall och fraser komma igen. Inte alltid så smickrande. Många gånger har jag tänkt, låter jag verkligen så snäsig och sur. Men det är ju bra att få höra det och få sig en tankeställare.
Hanna är just nu som en skugga. Överallt där jag är, är också hon....och säl, och dockvagnen och minst 35 andra saker man kan springa på, slå tårna i och på annat sätt snubbla över.
Hon ammar sina dockor och nallar regelbundet. Går på promenader med dockvagnen. Lagar goda middagar (Oftast pasta med kyckling och päron......) och byter blöjor så det står härliga till.
Älskade unge! Hon är så ljuvligt söt när hon observerar och gör likadant som jag. Så mån om att det ska bli rätt.
Men Gud vilket ansvar att vara en liten människas förebild. Och samtidigt, vilken ära!
Jag tittar på henne när hon ömt stryker sin docka över håret och säger - jag älskar dig lille vän.
Då tänker jag att något måste jag ha gjort rätt.......
Dockis åker bärsjal
Kommentarer
Postat av: Sarasnaran
Ljuvliga Hanna!
Önskar jag själv gjorde de rätta sakerna just nu, men tyvärr blir nog mycket fel i denna tid i livet.
Och det gör ont. I själ, i hjärta - överallt.
Du är en kanonmamma!
Postat av: Faster Helen
Ha ha. Våra kära barn gör inte som vi säger utan som VI GÖR... På gott och ont =))
Trackback
