kissekatts

Dagens utflykt gick till Bauhaus. Jodå, för vi skulle ju köpa lekstuga.
I min fantasi såg jag för mig hur vi skulle åka dit, titta på en färdigbygd stuga för att visa Hanna vilken fin present hon skulle få och sedan skulle vi köpa färgen till stugan, lasta in alltihop i släpet och skratta och ha trevligt tillsammans hela familjen och vara så där reklamfilmsäckliga.
Men nu lever vi ju då inte i min fantasivärld utan i den bistra verkligheten.
Lillebror hade en av sina sämre dagar. På det stora hela är lillebror en sur jäkel som tycker att det här med gott humör är starkt överskattat. Hans humör pendlar mellan småtjurig och fullständigt bindgalen av ilska.
När lillebror nedlades i nya svindyra vagnen köpt för surt förvärvade pengar av modern och fadern började lillebror omedelbart vråla av ilska. Han trängde även fram en och annan tår som fick förbipasserande att upprört betrakta oss dåliga föräldrar för att se OM VI VERKLIGEN INTE SKULLE TA UPP DET STACKARS BARNET???
Självklart skäms ju modern och tar upp barnet. Modern kan svära på att lillebror fnissade tyst mot moderns krage.
Så går vi till färgavdelningen. Beställandet av färg samt tillblandningen fortlöper utan större problem.
Jag kör vagnen. Fadern kör kundvagn innehållande en treårig storasyster samt fyra färgburkar. Han balanserar även en för stunden tyst lillebror på ena axeln.
Jag går kanske tio meter före då jag plötsligt hör maken ge upp ett djuriskt läte.
Jag vänder mig om och ser följande scenario;
Ur vår kundvagn rinner det cirka en liter starkt kornblå lackfärg.  I samma kundvagn står en treåring som vrålar i panik och har blå färg ungefär överallt. Strax bakom kundvagnen står maken med vild blick utstötande frasen Det får inte vara sant!!! om och om igen samtidigt som han ser ut som om han letar efter en flyktväg. Jag inser snabbt att det inte är en flyktväg han letar efter. Han letar någonstans att lägga lillebror.
Till slut gör han det enda han kommer på just då; Han slänger ner lillebror på betonggolvet och rusar fram för att skadereglera i kundvagnen. Storasystern åker ur vagnen och står brölande på golvet medan färgen bara rinner och rinner och rinner och...ja ni förstår bilden va?
Se'n åkte vi hem.....

Nu ska det ju till storasysters försvar sägas att locket inte satt på ordentligt på burken. annars hade hon aldrig fått av det, men på vägen hem var jag och maken rörande överens att det egentligen inte finns någon som helst anledning att ta med storasyster och lillebror i en affär igen......nå'nsin......