Döden, döden
Det handlar mycket om döden hemma hos oss nu.
Hanna undrar mycket när man dör, vad som händer då och när olika vänner och bekanta ska lämna oss och jordelivet för fortsatt färd någon annanstans
Morfar är intressant, därför att i Hannas värld har han varit död alltid liksom.
Dör man när man är gammal frågar hon. Dör man om man blir sjuk? Dör man om man får ett hus på sig?
Kommer man till himlen när man dör? Jo, för det har vi hört på öppna förskolan vid något tillfälle och det har fastnat. Kommer katter också till himlen då tro?
Och mitt i denna storm av tankar och funderingar står jag. Mamman. Den som ska ha alla svaren.
Jag tycker man ska vara ärlig om döden. Det är inte något att ljuga om eller göra till något konstigt.
Jag svarar på hennes frågor så gott jag kan och så får det vara bra med det. Vill hon veta mer får hon fråga vidare helt enkelt.
Vi pratar om att de flesta människor blir ganska gamla och när man har levt färdigt så dör man.
Vi pratar om att det nog inte är sorgligt i sig att dö, men att man kan tycka att man vill leva lite till, eller att man har fler saker kvar att göra.
Vi pratar om att det kan vara jobbigt när någon dör, därför att man inte kan träffa den personen mer.
Vi pratar om vart man tar vägen när man dör. Jag har sagt att det får man bestämma helt själv vart man tror att den som dör tar vägen. Hanna tror man kommer upp i himlen och blir en stjärna. Det får hon gärna tro. Det är en fin tanke.
I helgen lekte hon med sina dockor och en bil.
Plötsligt kom hon fram till mig och sade
Mamma, den här dockan blev påkörd av en bil och den DOOOG!
Sedan tittade hon noga på mig för att avläsa reaktionen.
Jaha, dog hon tyckte jag. Det var ju trist.
Ja, hon blev helt påkörd liksom....väntan på en ny reaktion från mig.
Men vad hände se'n då frågade jag.
Se'n tog hon en Alvedon så blev hon bra igen!
Lilla hjärtevännen, som jag älskar henne!!
Hanna undrar mycket när man dör, vad som händer då och när olika vänner och bekanta ska lämna oss och jordelivet för fortsatt färd någon annanstans
Morfar är intressant, därför att i Hannas värld har han varit död alltid liksom.
Dör man när man är gammal frågar hon. Dör man om man blir sjuk? Dör man om man får ett hus på sig?
Kommer man till himlen när man dör? Jo, för det har vi hört på öppna förskolan vid något tillfälle och det har fastnat. Kommer katter också till himlen då tro?
Och mitt i denna storm av tankar och funderingar står jag. Mamman. Den som ska ha alla svaren.
Jag tycker man ska vara ärlig om döden. Det är inte något att ljuga om eller göra till något konstigt.
Jag svarar på hennes frågor så gott jag kan och så får det vara bra med det. Vill hon veta mer får hon fråga vidare helt enkelt.
Vi pratar om att de flesta människor blir ganska gamla och när man har levt färdigt så dör man.
Vi pratar om att det nog inte är sorgligt i sig att dö, men att man kan tycka att man vill leva lite till, eller att man har fler saker kvar att göra.
Vi pratar om att det kan vara jobbigt när någon dör, därför att man inte kan träffa den personen mer.
Vi pratar om vart man tar vägen när man dör. Jag har sagt att det får man bestämma helt själv vart man tror att den som dör tar vägen. Hanna tror man kommer upp i himlen och blir en stjärna. Det får hon gärna tro. Det är en fin tanke.
I helgen lekte hon med sina dockor och en bil.
Plötsligt kom hon fram till mig och sade
Mamma, den här dockan blev påkörd av en bil och den DOOOG!
Sedan tittade hon noga på mig för att avläsa reaktionen.
Jaha, dog hon tyckte jag. Det var ju trist.
Ja, hon blev helt påkörd liksom....väntan på en ny reaktion från mig.
Men vad hände se'n då frågade jag.
Se'n tog hon en Alvedon så blev hon bra igen!
Lilla hjärtevännen, som jag älskar henne!!
Kommentarer
Postat av: Liz
Så snopet........en pedagogisk mamma som förklarar ett av de kanske svåraste ämnen för ett litet barn......och så slutar det hela med en ALVEDON????
Ljuvliga unge!
Kramis
Liz
Trackback
