kissekatts

Min blogg om livet, ungar, katter, viktigt och oviktigt.

I ett fritt land

Hon var 17 år. Precis på väg att bli vuxen. Hon älskade musik och teater och en ung man som höll hennes hand på promenader. Han gav henne en blomma han plockade från en rabatt de passerade. Hon lade den blomman under kudden och somnade med ett leende. Hon var sjutton, vacker som en sommardag och lycklig.

På morgonen när hon vaknade stod hennes far i fönstret. Han räckte henne sin hand med tårar rinnande nerför kinderna. Himlen var mörk av ondska. Flygplan efter flygplan vällde in i vågor. På undersidan av vingarna fanns hakkorsen. Hennes liv skulle aldrig mer bli som det en gång varit.

 

Hon tvingades se otänkbara ting. Hon såg en man bli skjuten därför att han skyddade och gömde människor som annars skulle skickats till koncentrationsläger. Hon satt i skyddsrum skild från sin familj i dygn och sprang hem genom tomma gator på darrande ben när faran var över utan att veta vilken syn som skulle möta henne. Hon såg människor hon älskade fly för sina liv därför att de tillhörde de oönskade, de som skulle utrotas.  Hon lärde sig att ondska finns hos dem som inte ser allas lika värde. Hon lärde sig att allt liv är okränkbart och att ingen, ingen har rätt att ta det från någon annan. Hon lärde sig att kämpa emot, stilla, men utan en sekunds tvekan. Hon lärde sig att aldrig knäckas utan att stå emot. Hon var där mitt under brinnande krig och hon överlevde.

Hon är min mamma.

Idag läste jag med fasa om hur SD vill registrera människor efter etnisk bakgrund.  Vilka spelar ingen roll.  Bara att tänka tanken säger allt. Jag kan inte låta bli att dra en parallell. Min mamma har upplevt registrering. Min mamma har upplevt hur människor bedöms efter religion, hudfärg och sexuell läggning. Hon har verkligen sett bilarna som fraktade bort dem som inte passade in till eliminering. Hon berättade om blicken hon mötte hos en ung kvinna på en sådan lastbil. En blick som visste. Ett fasansfullt minne att bära.

Efter kriget fick min mamma chansen att komma till Sverige. Ett fritt land där ondskan inte fanns. Ett land där hon var trygg. Ett land som öppnade sina dörrar och släppte in henne. Det land där hon ville skapa och värna om sin familj.

Det landet står idag inför ett val. Ska vi låta himlen färgas mörk av ondska  eller ska vi säga nej.

 

Så du som tycker att det är en bra idé att registrera mäniskor som jag, du ska veta en sak.

Jag kommer också att kämpa emot.  Stilla, men utan en sekunds tvekan!

 

        

 

 

 

 

 

 

 

Utan en sekunds tvekan! Kram