Let it go
Så var de sista paketen inslagna och sista raderna på sista listan överstrukna och jag kan bara luta mig tillbaka och lämna över till min underbara svägerska som har julen i år. Släppa kontrollen alltså.....
Hanna går omkring och nynnar på "Let it go" från Frost och jag tänker att jag borde göra det. Släppa kontrollen och bara åka med.
Jag har alltid stenkoll på allt. I min hjärna är allt sorterat och organiserat så att jag hinner med konståkningsavslutningar, körkonserter, fixar blommor och presenter till fröknar, gör julgodis, hämtar och lämnar barn här och där i tid, styker Lucialinnen och kommer ihåg att kompisen har namnsdag. Plus att jag har stenkoll på det mesta på jobbet. Det är inte helt nyttigt tror jag. Att vara duktig flicka alltid menar jag.
Idag ville jag ringa till jobbet och kolla så allt funkade OK. Och då ska vi ändå komma ihåg att jag tack och lov har förmånen att ha högst kompetenta kollegor som utan tvekan klarar ruljansen fastän jag är ledig, men det är ju det här med att släppa taget. Jag ringde inte. Good for me.
Jag vill alltid så mycket. Jag har tusen visioner, tusen planer, tusen saker jag bara ska göra och så måste jag prova. Jag måste tänja på mina gränser, lämna min trygga zon och utmana mig själv att göra något nytt, något läskigt, något jag absolut inte vågar, fast ändå måste göra.
Jag har alltid varit så när det gäller vissa saker, likaväl som hur blyg som helst när det gäller annat. Jag kommer ihåg hur jag tio år gammal stod bakom scenen och skakade av skräck när jag skulle ut på scen och spela huvudrollen i sagan om den övergivna dockan. Ett djupt andetag och så ett steg ut och så var det som om jag aldrig gjort annat. Man måste ha ett driv och man måste våga, men kanske måste man också våga ta ett steg bakåt och låta någon annan ta kontrollen.
Nej, fy så otäckt!
Det får jag nog fundera lite till på.......
Kommentarer
Trackback
