Att inte räcka till
Så länge jag minns har jag kämpat med känslan att inte duga eller räcka till. Om jag bara är tillräckligt snäll, bra, tuff eller vad det nu råkar vara så kommer allt att bli bra. Då kommer folk att tycka om mig. Då får jag vara med. Är jag en duktig flicka som alltid fixar, hjälper, gör klart det andra lämnar, ser till att allt flyter på, rensar skit efter andra och ALDRIG, gudbevars ALDRIG bråkar så kommer allt att bli bra. Men jag är rätt trött på det.
Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar mig hur mycket jag än anstränger mig. Det kommer alltid att finnas saker jag inte klarar eller orkar. Det kommer alltid att finnas någon som utnyttjar den som alltid städar upp. Så jag tänker att jag måste sluta vara så elak mot mig själv. Varför ska jag egentligen kräva mer av mig själv än jag rimligtvis kräver av någon annan? Varför ska jag behaga? Vem är det jag ska behaga egentligen? Jag tänker att bättre göra det jag vill och känner lust för med kvalitet. Försöker jag göra allt blir ingenting helt och genuint.
Det borde ju vara så lätt. Det ser jättebra ut när man skriver det. På papper är jag rätt tuff.
Men tänk om folk blir arga...........
Kommentarer
Postat av: Emma
Hörru, du räcker till! Du är en grym mamma, vän och förskollärare! Säkert en underbar fru oxå men det kanske inte jag ska uttala mig om! Du räcker till, alla dagar i veckan!!! KRAM!
Trackback
