Lagom
Ibland önskar jag att jag var sådär lagom. Rätt ofta faktiskt.
Ni vet, sådär lagom social, lagom snygg, lagom behaglig. Den som alla upplever som trevlig, som aldrig sticker ut, aldrig är för mycket, aldrig utmanar eller provocerar utan upplevs som helt enkelt rar och lagom.
Den typen av person som man kan ha helt gratis i sin vänkrets eftersom det inte kostar något. Ingen tid, ingen eftertanke, inga utamande relationsproblem och inga starka känslor. En ganska blank person som inte skapar oro i sinnet.
Vi känner alla någon som är så. Omtyckt av alla. Gör precis så mycket hon ska på jobbet och har alltid välstädat hemma. Lagom.
Jag önskar jag var lite mer så, men jag är liksom inte lagom någonstans.
Jag fräser ifrån när det händer saker jag inte gillar, jag säger vad jag tycker och står för det, jag kan bli ganska stickig och taggig emellanåt och jag har en osannolik förmåga att provocera andra på de mest oväntade sätt, fast jag sällan menar att göra det.....förutom när jag känner mig elak och det gör jag ibland. Känner mig elak alltså. Det får man inte heller. Då är man inte rar och då kanske folk inte tycker om en.
Jag vet att det är en styrka att inte vara en lagom person, men man får ta rätt mycket skit. Ibland är det värt det, ibland, ofta, inte.
Kommentarer
Postat av: Stina
Då är vi väldigt lika du och jag...
Du är så klok och aldrig skulle jag ifrågasätta dina ord, dessutom är du så naturligt vacker. Önskar bara att vi hann träffas oftare och prata mer "på riktigt". Minns träffen hemma hos mig med tråden då du sa till mig:
Jag tycker mycket om att umgås med dig när du är som ikväll- "på riktigt". Så som du varit ikväll tycker jag så mycket om.
Ett tag efter detta tänkte jag att oj, Maria tycker inte om mig annars, mitt glada, kanske bitchiga, raktpå, jagärjufrisörochmåstedärförvarasåsatansytligochsocialhelaTiden Typ mitt "utåt-jag".
Men jag hoppas och tror att jag duger rätt ok ändå. PRECIS SOM DU!
Trackback
