Ditt allra finaste
Jag slutade tidigt igår och tog en runda inom Konsum på vägen hem. I kassan hamnade jag bakom en kvinna. Hennes mobiltelefon ringde och hon tittade på numret, stelnade till och svarade. Hela hennes kroppspråk talade om vad det var för samtal. Jag vet, för jag har både fått dem och ringt dem. Det var från förskolan.
Några korta frågor, ett djupt andetag och ett jag kommer. Hon bara satte korgen på golvet där i kön och gick. En man framför makade den lite lätt åt sidan och kommenterade. Det är inte lätt när ungarna skadar sig.
Jag har fått samtalen och jag har ringt dem. Jag har ställt och svarat på frågorna och jag har haft känslan. Känslan när det finaste och mest dyrbara man har inte mår bra, har skadat sig eller är ledsen. Den där känslan av att tiden är oändlig. Aldrig är fem minuters försening på ett tåg så förödande och aldrig blir allt annat oviktigt på en sekund som när ens barn har skadat sig.
Jag fick en gång vänta en timme innan nästa tåg skulle gå efter att ha fått veta att min son skadat sig och det ville inte sluta blöda. Känslan av vanmakt och frustration går inte att beskriva.
Jag vet hur det känns därför att jag har varit där och jag vill bara berätta en sak.
Varje dag lämnar du ditt allra vackraste och dyrbaraste i mitt ansvar. Jag vet vilken ära det är att få det ansvaret. Varje dag fyller ditt barn mina dagar med glädje och förundran. Varje dag tillbringar jag många timmar med ditt allra finaste. Jag finns där när ditt barn lär och utvecklas och ditt barn ger så oändligt mycket till mig. Ditt barn som jag får äran att tillbringa all den där tiden med är inte bara ett barn eller något jag jobbar med. Det är en person jag bryr mig oändligt mycket om och försöker ge det allra bästa varje dag. Det är en liten fantastisk person.
Jag glädjs åt framsteg och oroar mig när något är fel. Jag tröstar, lyfter, peppar, bråkar med och utmanar ditt barn. Framförallt finns jag där. Varje dag. När ditt barn är ledset håller jag om tills det känns bra igen. Ända tills det känns bra igen, även om det är en lång stund, för det spelar ingen roll. Jag torkar tårarna, håller om hårt och viskar att allt kommer att bli bra. Jag blåser på det onda, sätter på ett plåster och håller en liten hand i min. Jag lugnar och berättar att mamma kommer snart. Ibland berättar jag det oändliga gånger. Jag lägger en sval hand på en varm panna, hämtar en filt och bäddar ner. Jag oroar mig, tar hand om och hjälper för den där lilla personen är viktig för mig.
Jag vill att du vet att ditt barn inte är ensamt. Jag finns där tills du kan komma. Ända tills du kan hålla ditt barn i din famn finns jag där. Jag lovar!
Kommentarer
Trackback
