Ha en trevlig helg

 I hemmet finns en sexåring och då uppstår frågor. Frågor om allt mellan himmel och jord. Finurliga, spännande frågor. Frågor jag inte har svaren på och frågor som får mig att fundera.
Den senaste sådana frågan kom idag när jag pratade med en kompis i telefon. Jag avslutade och lade på och Anton som suttit bredvid ivrigt väntande på att få spela Angry Birds på telefonen frågade mig
-Mamma, varför säger du vi hörs? Vad betyder det? Du hörs ju hela tiden?
En bra fråga som både fick mig att skratta och reflektera över saker vi säger.
'"Vi hörs", "trevlig helg", "Ha det gott". Sociala små fraser utan egentlig mening. Varför säger man dem? Av artighet? För att man ska? För att det förväntas?
Det finns andra sådana obegripliga saker man säger. När vi ska säga hejdå till någon så säger vi saker som, "vi måste ses oftare" eller " vi borde ta en kopp kaffe snart". Sociala fraser utan egentlig mening. Eller, det är ju inte riktigt sant heller, för det är väl ett sätt att säga "jag tycker om dig så jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ta en kopp kaffe med dig, men jag vet inte om det finns tid eller om du skulle tycka att jag var för påflugen så vi bokar ingen tid- sätt att säga hejdå.  Lite som att man inte vill kapa alla banden, men man vill heller inte lova något. Man håller dörren på glänt.
Jag har lite svårt för dessa artigheter. Mest för att jag aldrig vet om det är ärligt menat eller artigt och för att jag allra oftast faktiskt är ärlig och då blir det ju jättepinsamt om det bara var artighet och....ja, hjärnspöken.........
Andra sociala konstigheter är när man inte kan umgås enkelt. I mitt hem, när jag var liten, kom andra mammor på kaffe. Man tog med nå't man hade hemma att fika på. Eller så sågs man under trädet i trädgården om vädret var fint. Då kom alla ut som hade lust. Den enkelheten skulle jag önska mig mer av. Ska man bjuda hem någon så ska det helst vara trerätters middag eller bokat flera veckor i förväg. Var blev ett hastigt påkommet glas vin på altanen en fredag av?
Ungarna är ju bra på det där. De bara landar hos någon, umgås en stund och går hem igen. Inga artighetsfraser, inga konstigheter.
 Så nästa gång jag säger att vi borde ta en kaffe, så lovar jag att jag menar det.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0