Systerskap
Idag har jag och dottern varit på utflykt själva. Det är mysigt och så hinner man prata mycket. Idag har vi pratat om hur tjejerna i klassen är mot varandra och jag blir både arg och ledsen över dessa små knivhugg som delas ut till höger och vänster. Skickligt dolda bakom frågor som "Varför köper ni alltid likadana presenter till alla kalas" Hade du inte dom byxorna igår också? eller Hur ofta duschar du? För då kan man ju alltid skylla på att man bara undrade, inte sant? Ren elakhet. "Skämt" som inte alls är så roliga, pikar som vet var det svider värst.
Jag minns allt för väl dessa sofistikerade elakheterna. Så mycket värre än raka elakheter som att man är dum i huvudet eller ful. Det kan man försvara sig mot eller åtminstone hantera. Jag minns speciellt en gång när jag gick på högstadiet. Vi var några stycken som spelade teater tillsammans. Varje jul brukade vi köpa små julklappar till varandra. Jag minns att jag lade ner mycket tid på att hitta små saker som passade var och en. Jag slog in dem fint och ville så gärna att de andra skulle tycka om dem. Jag ville så gärna vara med i deras lilla gäng. Jag fick också en present. Jag fick schampo. För fett hår. Jo, jag förstod piken. Jag förstod hur det inköpet hade gått till. Jag förstod leendena när jag öppnade den presenten. Det är så många år sedan, men det svider än.
Tjejer gör så mot varandra. Kvinnor gör det också. Så fort någon inte passar in, tar för mycket plats, utmanar eller får för mycket uppmärksamhet ska hon hackas sönder och samman.
Den perfekta väninnan är stöpt i samma form, tar inte från dig din plats i strålkastarljuset och är aningen mindre attraktiv än du. Ja, vi vill ju inte att hon ska vara ett hot.....
Kvinnor bekymrar sig mycket mer om vad alla andra ska tycka. Jag tror egentligen inte att de bekymrar sig så mycket om vad män ska tycka. Snarare andra kvinnor. Om det finns risk att någon ska tro eller tycka något är kvinnor nog betydligt mer benägna att sälja ut vänner eller sin gamla mor för att ingen ska ha något att säga.
Varför är det så?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag har så svårt att förlika mig med det. Kanske beror det på att jag mest lekte med killar hemma på gatan under hela uppväxten. Jag har mycket lättare att förstå raka rör än skickligt förklädda pikar. Jag har en dotter som heller inte förstår sig på detta spel. Hon kan inte riktigt försvara sig. Hon står bara där när någon får en pik att låta som ett skämt men hon vet med hela sin själ att det där var inget skämt. Det gör bara ont.
Det gör mig förbannad. Systerskap? Vilket skitsnack!
Är vi så programmerade att behaga att vi är beredda att gå över varandras lik för att vara den populäraste av alla? Är andras tyckande så viktigt att vi förtränger hur det gör ont?
Jag vet inte ens vad jag ska säga till min dotter. Vad säger man? Bry dig inte? Du är så mycket bättre? Det är hon som det är mest synd om egentligen? Visst, det kan jag säga. Men ändå.....Jag vet ju hur det svider.
Systerskap..........
Kommentarer
Postat av: Sandra Kroon
Vet exakt hur du menar!
Trackback
