Inte hela vägen fram

Idag är det 17 maj och internationella dagen mot homo-bi och trans-fobi. Det gör mig förbannad. Alltså att vi ska behöva ha en sådan dag menar jag då.
Varför ska vi dela upp människors sätt att älska och leva? Jag kan inte förstå det. Varför ska vi dela upp i vi och dem? Varför kan vi inte nå hela vägen? Missförstå mig inte. Jag menar inte att det är fel att uppmärksamma de övergrepp som ständigt drabbar homo-bi och transpersoner. Jag menar något annat idag.
Ja, jag pratar faktiskt om alla som säger saker som -Jag har absolut ingenting mot homosexuella!
Jaha, men så DUKTIGT av dig då! Varför skulle du ha rätten att ha, eller inte ha något emot homosexuella?
Jag talar om dig som säger.  - Homosexuella ska såklart få älska vem de vill, men jag skulle inte önska att mitt barn blev homosexuell.
Bara så du vet så är det inte något man väljer att BLI en söndagförmiddag klockan kvart över tio. Och du, man önskar att barnen får förbli friska och är lyckliga i sitt liv. Annars spelar man bara för gallerierna och då kan man lika gärna komma fram som den homofob man är. Det är i så fall ärligare.
Man är inte god för att man "inte har något emot homo-bi eller transpersoner" Man kan inte sitta på sin kammare och känna sig politiskt korrekt och snäll för att man säger att transpersoner såklart ska få lov att finnas.
Det gör mig förbannad när folk sitter där med sin jäkla självgodhet.
Vem jag älskar är INGENS ensak förutom min och min partners om kärleken är jämlik och ömsesidig.
Vem är du att komma med din nådiga tillåtelse och ditt godkännande?

Jo, det är väl trots allt bättre att vara sådär "tillåtande" än att begå övergrepp och vara öppet homofob. Är du sådär tillåtande slår du väl förmodligen inte ner folk iallafall. Men du sätter dig ändå till doms över andra. Du säger OK då, till något som inte ens borde diskuteras eller funderas över.
Kanske är du på ett sätt farligare än den som slår ner och kränker eftersom du är svår att få upp ögonen för och svår att argumentera mot eftersom du ju säger att det är OK, men
Ska vi nå hela vägen fram måste vi se varandras olikheter som en tillgång och en fullständig självklarhet. Alla färger i spektrat måste finnas för att skapa det klaraste ljuset.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0